# ID: svediakorp-gov445173
# author: Plooij-van Gorsel (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, ärade kommissionärer, mina damer och herrar!
När vårens toppmöte äger rum nästa månad är det exakt fyra år sedan våra europeiska ekonomiska ambitioner fastslogs och välkomnades i Lissabon.
Tyvärr har under dessa fyra år inte de nödvändiga framstegen gjorts så att dessa ambitioner kan förverkligas.
Det är fullständigt klart var problemet ligger: medlemsstaterna är inte tillräckligt aktiva när det gäller att göra den europeiska ekonomin konkurrenskraftig och dynamisk.
I avvaktan på vårens toppmöte har president Chirac, förbundskansler Schröder och Tony Blair slagit sina huvuden ihop för att blåsa nytt liv i det europeiska projektet – det är åtminstone vad man har sagt oss.
En sådan sammankomst gynnar knappast vår europeiska ekonomi.
När allt kommer omkring är det enda de gör att arbeta fram en gemensam nämnare, som grundar sig på deras egna nationella intressen, som resten av Europa måste godta.
Att vår europeiska ekonomi för närvarande har stannat av beror på att de tyska och franska arbetsmarknaderna fungerar dåligt.
Var det inte i själva verket Frankrike och Tyskland som påtvingade oss överenskommelser om jordbruksbudgeten, vilket fått till resultat att vi nu står inför en enorm ökning av den europeiska budgeten efter utvidgningen?
Och vem är det som får betala kalaset?
Förvisso inte Storbritannien, för det landet håller envist fast vid sin.
Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp anser att de tyngsta bördorna bör vila på de starkaste skuldrorna, men det inbegriper dem alla.
Genom denna resolution uppmanar vi medlemsstaterna att arbeta på Lissabonmålen och se till att hålla sin ekonomi sund.
Vi i Europaparlamentet får emellertid inte påtvinga industrin onödigt tunga administrativa och ekonomiska bördor, såsom är fallet med den föreslagna kemikaliepolitiken ” Reach ”.
Men det är bara medlemsstaterna som kan se till att EU är konkurrenskraftigt på global nivå.
I det avseendet är det viktigt att stabilitetspakten upprätthålls och att varje land ser till att hålla sin budget i ordning.
Endast på så sätt kan vi nå välstånd och ökad sysselsättning, vilket är vad allmänheten så desperat behöver.
