# ID: svediakorp-gov445171
# author: Andria (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 598
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först vill jag klargöra en del med tanke på William Abitbols tal: Silvio Berlusconi har aldrig sagt att euron blockerar ekonomin, men han sagt något annat, nämligen att införandet av euron har lett till utbrott av spekulation, som utan tvivel måste undanröjas.
Jag kan därför bekräfta att Italien starkt stöder den europeiska enheten, utan ” om ” och ” men ”, och enligt min åsikt kommer den gemensamma valutan att gynna den europeiska ekonomin i framtiden.
Efter denna inledning vill jag gratulera Roberto Felice Bigliardo till det betänkande som han har lagt fram, vilket är en djupgående undersökning av den europeiska ekonomiska situationen, och också ett försök att tolka stabilitets- och tillväxtpakten på ett nytt sätt, genom att noggrant studera Europeiska unionens offentliga finanser.
Ekonomins återhämtning, som började 2002, visade sig bli kortvarig, och den utlöste förvisso ingen tillräckligt kraftfull utveckling i riktning mot ekonomisk tillväxt.
Bland annat har Europeiska unionen upplevt en ökning av arbetslösheten och en gradvis försvagning av de offentliga finanserna.
Samtidigt har den starka euron skapat svårigheter för exporten, och utvecklingen med en långsamt minskande inflation har orsakat att konsumtionen har stannat av.
På grundval av undersökningen av dessa problem måste vi fråga oss huruvida stabilitets- och tillväxtpaktens stelbenthet kan ha haft en negativ effekt på tillväxten av produktiviteten och ökningen av antalet arbetstillfällen.
För att förbättra flexibiliteten på arbetsmarknaden måste vi förvisso avlägsna de kvarstående hindren, besluta om erkännande av yrkeskvalifikationer och etablera affärsincitament som är kopplade till produktiviteten.
På liknande sätt måste program för att modernisera produktionsprocesserna intensifieras, och det är viktigt att fortsatta investeringar kanaliseras till forsknings- och utvecklingssektorerna.
Vi stöder därför fullständigt målet att fram till slutet av detta decennium höja anslagen till forskning och utveckling till 3 procent av BNP, av vilket 2 / 3 skulle gå till den privata sektorn i enlighet med vad som godkändes vid rådets möte i Barcelona, så att de små och medelstora företagen belönas för sitt deltagande i dessa förfaranden.
Det gläder oss om åtminstone de i framtiden inte inbegrips i de totala utgifter som balanserar budgetunderskottet, som måste vara under 3 procent av BNP.
Den ekonomiska tillväxten på ett bestämt område beror till stor del på de investeringar som har planerats och genomförts och på de prioriteringar som gjorts.
Transitkorridorerna och näten för varu- och passagerartransport måste förvisso få större uppmärksamhet.
När vi genomför och utvecklar näten måste vi se till att de större vägarna färdigställs och att befintliga flaskhalsar avlägsnas, särskilt i gränsområden, genom att vi utvecklar förbindelser och strategiska sammanlänkningar.
Vidare bör man hålla i minnet att när infrastrukturer för direktförbindelser iordningställs måste hänsyn tas inte bara till Europas centrala områden, utan också till gemenskapens yttersta randområden.
Detta skulle i sak garantera en verkligt fri rörlighet för personer och varor inom EU och bereda vägen för strategiska sammanlänkningar med Medelhavsländerna och de östeuropeiska länderna.
Projekt i denna skala kräver naturligtvis betydande ekonomiska investeringar, som inte får strida mot de strikta villkoren i den nuvarande stabilitets- och tillväxtpakten.
Pakten måste därför läsas och tolkas på ett mer flexibelt sätt, men den måste också betraktas som en garanti för stabiliteten i Europa.
Pakten, som tryggades genom de kloka och intelligenta beslut som fattades under det italienska ordförandeskapet, måste skyddas och bekräftas, men med en mer objektivt realistisk syn på den europeiska ekonomiska ramen.
