# ID: svediakorp-gov445162
# author: Bigliardo (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 646
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Under 2003 var Europeiska kommissionen tvungen att nedåtjustera sina ekonomiska prognoser för tredje året i rad.
BNP-tillväxttakten i euroområdet 2003 sjönk ännu en gång, från 3,5 procent 2000 till 1,5 procent 2001, till 0,9 procent 2002 och ned till 0,5 procent 2003, vilket innebär att EU-ekonomin var nära stagnation.
Det var dessa problem som utlöste diskussionerna i utskottet för ekonomi och valutafrågor och som har lett till det betänkande som jag lägger fram i kammaren i dag.
I detta betänkande beaktas några viktiga behov, först och främst behovet av att vi i egentlig mening förstår vad stabilitets- och tillväxtpakten innebär för EU för närvarande.
Den alltmer angelägna frågan är om det kan råda verklig stabilitet utan tillväxt eller inte.
Vi har försökt besvara denna fråga eftersom vi insåg att det som hände när Ekofinrådet antog sin välkända ståndpunkt om de problem som Frankrike och Tyskland stod inför, var att det fanns olika meningar inom vårt EU och att vi splittrades när det gällde en så viktig fråga.
Det råder inget tvivel om att det är ett grundläggande villkor att hålla stabilitets- och tillväxtpakten under tre procent, särskilt i dag – inför utvidgningen – när vi måste ha ordnade och reglerade budgetar.
Det var därför som ledamöterna av utskottet för ekonomi och valutafrågor bestämt yrkade på att länderna från Östeuropa skulle följa EU: s exempel, att de skulle balansera sina budgetar och i framtiden lägga fram mer uppmuntrande framtidsutsikter.
Trots detta anser jag även att vi inte kan fortsätta att behandla ett så stort problem som stabilitets- och tillväxtpakten som en politisk fråga.
Det finns stora medlemsstater som har investerat åtskilligt och som, enligt min mening, också har en rätt, och till och med en plikt, att genomföra strukturreformer, vilka det krävs lämpliga tidsgränser för, och att det är nödvändigt att enskilda medlemsstater får ordning på sina budgetar.
Jag syftar särskilt på Frankrike, som har slagit in på den vägen, och på Tyskland, som har betalat ett ansenligt pris för sina ansträngningar att återförenas med det före detta Östtyskland.
I detta läge anser vi att offentliga investeringar måste utnyttjas för att sätta fart på vår ekonomi, som har kört fast, och att eurons värde och växelkursen mellan euron och US-dollarn måste undersökas.
Som Christa Randzio-Plath redan har förklarat, och jag tackar henne för samarbetet under utarbetandet av dessa två betänkanden, står EU inför en situation när vi måste fastställa vårt eget bestämda och unika tillvägagångssätt oberoende av alla ekonomiska band till Förenta staterna.
I detta avseende måste vi komma igång med Lissabonstrategin, eftersom vi ligger allvarligt efter i tidtabellen.
Planen är att investera mer i forskning och framför allt att lansera en politik för att lösa de globala arbetslöshetsproblemen och att genom utveckling ge våra unga generationer möjlighet att hoppas på ett tryggt och givande arbetsliv i EU.
Det är dessa mål som fastställs i det viktiga betänkande som vi har antagit i utskottet och som vi kommer att rösta om i kammaren i morgon, ett betänkande som innehåller en politisk och ekonomisk prognos som inte på något sätt är negativ, utan där vi i stället utnyttjar allt det arbete som Europaparlamentet har genomfört under denna mandatperiod.
Vi anser att parlamentet är en institution som bör få mer att säga till om i alla slags ekonomiska analyser och prognoser.
För att förbli konsekvent bör Europaparlamentet i framtiden spela en ledande roll i viktiga ekonomiska analyser och prognoser och börja delta i det värdefulla arbete som kommissionen redan genomför.
Jag vill tacka alla som har samarbetat och jag hoppas att vi kan inleda en givande debatt.
