# ID: svediakorp-gov445161
# author: Randzio-Plath (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 760
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi har en enorm uppgift, nämligen att skapa en ny syntes av de mål som vi har fastställt och att samtidigt stå fast vid åtagandet när det gäller de ideal som kännetecknar EU och som Europa är känt för.
Vi måste skapa en ny syntes mellan arbete som en faktor för social integration, lika möjligheter och de ekonomiska krav som konkurrenskraft och skapande av arbetstillfällen medför.
Det som jag har citerat ur Jacques Delors vitbok från 1993 är inte mindre relevant i dag, och jag anser att misslyckandet med att införliva denna vitbok, trots alla lovord som alla stats- och regeringschefer och Europaparlamentet har överöst den med, och trots det stöd som vi alla har gett den, visar hur viktigt det är att vi inte låter Lissabonprocessen stagnera mer, utan att vi i stället bör göra allt som står i vår makt – vilket lyckligtvis det irländska rådsordförandeskapet är villigt att göra – för att genomföra den på nationell och lokal nivå.
Jag beklagar att vi inte har lyckats göra framsteg med att genomföra den, och det främsta skälet till att vi alla bör beklaga detta är att alla medlemsstater gömmer sig bakom argumentet att ytterligare framsteg är finansiellt ohållbara.
Jag anser att denna ursäkt inte längre är giltig, för det första på grund av att vi nu har investeringsinitiativet – även om det är ganska blygsamt och säkerligen inte kommer att ge de effekter som Marshallplanen, med mindre pengar till och med, hade på återuppbyggandet av Europa – och för det andra på grund av att vi inte tänker på att en förbättrad samordning mellan medlemsstaterna kan leda till att vi kan återhämta förlorad inkomst, inte bara genom bekämpning av organiserad brottslighet och den svarta ekonomin, utan även – och först och främst – genom att bekämpa skattefusk.
Det skulle bli möjligt att få in ytterligare 100 miljarder euro per år bara från mervärdesskatten, och med dessa pengar skulle vi kunna sörja för mycket mer trovärdig finansiering.
Jag anser även att det är hög tid att vi, när det gäller att få in medel i dag, inte längre enbart tänker på Europeiska investeringsbanken och dess bidrag till uppbyggandet av tillväxt – även om detta bidrag naturligtvis är värdefullt – utan även på att på nytt överväga möjligheten att Europeiska unionen äntligen börjar tillämpa ett instrument som vi diskuterade så långt tillbaka i tiden som 1993, och att vi inbjuder till tecknande av eurobonds.
Även om det är viktigt att årets vårtoppmöte skapar förtroende – vilket vi krävde även för vårtoppmötet i Thessaloniki – måste det också klargöras att vi i EU kan skapa mervärde om vi alla hjälps åt.
Även om investeringar på datorteknikområdet och i informationsteknik självklart är mycket viktiga, finns det även andra områden som vi kan investera i: miljön, energisparande och alternativa energikällor, för att generera hållbar utveckling som följs av skapande av arbetstillfällen, och – som det med rätta har sagts – det finns något som heter investera i människor, Europeiska unionens mest värdefulla råmaterial, inte bara i den tidiga barndomen, utan även i högre utbildning och livslångt lärande.
Det finns dock en sak som jag inte vill hoppa över, och det är att det är nödvändigt att vi, förutom investeringar i människors allmänna utbildning och yrkesutbildning, även investerar i sociala förmåner.
För att ta ett exempel så kommer vi aldrig att kunna förena arbete och familjeliv i EU om inte barnomsorgen förbättras.
Det är här som EU, i de flesta men inte alla medlemsstater, har mycket att ta igen.
Även den oberoende världskommissionen för globaliseringens sociala dimension stöder vårt krav i sin rapport som offentliggjordes denna vecka, och jag anser att detta visar oss att det i dag krävs mer än enkla recept på vad som måste göras; det krävs även politisk samarbetsvilja.
EU kan inte längre vänta på tillväxt i Förenta staterna, unionen måste själv rycka upp sig från träsket av massarbetslöshet, olämpliga investeringar och oförmåga till samordning.
Jag anser att detta är en utmaning för vårtoppmötet, och jag hoppas innerligt att man kommer att lyckas övertyga regeringarna om att de åtgärder de har vidtagit hittills inte kommer att vara tillräckliga för att förbereda oss för framtiden, som är avgörande för oss alla och för framtida generationer.
