# ID: svediakorp-gov445160
# author: Della Vedova (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 646
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, kommissionsledamot Solbes Mira, kommissionsledamot Reding!
Även jag är trött på att alltid höra refrängen eller mantrat om Lissabonmålen.
Ett skäl till detta är att vi upprepar dem i ett försök att övertyga oss själva om att vi kommer att lyckas göra saker i EU som vi inte är kapabla till.
Vi diskuterar offentliga budgetar, vi diskuterar den funktion som offentliga förvaltningar i EU och i enskilda medlemsstater kan fylla när det gäller att främja ekonomierna för forskning och innovation.
Vi gör detta vid en tidpunkt när jordbruksutgifterna kommer att uppta mellan 40 och 50 procent av medlen i Europeiska unionens budgetplan.
Anser kommissionen att jordbruksutgifter kommer att bidra till att nå Lissabonmålen?
Om den inte har mod nog att diskutera denna fråga om Europeiska unionens budget kommer det att bli svårt att utnyttja en så viktig hävstång som EU: s utgifter – till förmån för teknisk innovation och forskning.
Under diskussionerna om stabilitets- och tillväxtpakten har vi sett regeringar i stora medlemsstater – i medlemsstater som är mycket viktiga för Europeiska unionen och ännu viktigare för euroområdet – tala om att komma fram till ett underskott som motsvarar fyra eller fem procent av den offentliga budgeten.
Jag frågar mig själv om det inte skulle vara möjligt för medlemsstater som Frankrike och Tyskland – där de offentliga utgifterna motsvarar eller är högre än 50 procent av BNP – att finna de nödvändiga medlen i dessa högst avsevärda resurser för att investera i infrastruktur och utveckla forskning och yrkesutbildning i synnerhet på universitetsnivå.
En annan stor EU-medlemsstat ger oss ett exempel.
Till skillnad från William Abitbol, anser jag inte att Förenade kungarikets bättre ekonomiska resultat är följden av att britterna har behållit pundet och inte har infört euron.
Förenade kungariket ger ett viktigt exempel på att ett utskott – inte Blairregeringen, utan ett regeringsutskott – tillkännager att det kan bli nödvändigt att skära ned 80 000 tjänster inom civilförvaltningen för att spara 20 miljarder euro – med andra ord 1,5 procent av Förenade kungarikets BNP – som skulle öronmärkas för skolor, hälso- och sjukvård samt säkerhet.
Det är också nödvändigt att finna medel från offentliga budgetar, och vi måste ha modet att fatta sådana kostnadskrävande politiska beslut.
Två ytterligare frågor handlar om Europeiska unionens framtidsutsikter och ekonomiska tillväxt.
Vi har läst – för ögonblicket endast i dagstidningarna – den text som har utarbetats av kommissionsledamot Pascal Lamys expertkommitté – detta handlar ännu inte om vad kommissionsledamot Lamy säger – som efterlyser att världshandeln skall kopplas till nationella värderingar i EU.
Detta innebär att styra in Europeiska unionen på vägen mot protektionism.
Är det på så vis vi vill nå ekonomisk tillväxt?
Herr talman, kommissionsledamot Solbes Mira, kommissionsledamot Reding!
Jag vill avslutningsvis inrikta mig på invandringsfrågan.
För bara en månad sedan kom FN: s generalsekreterare Kofi Annan hit för att försöka övertala EU att införa en öppnare politik, först och främst i EU: s eget och i EU-ekonomins intresse.
Hur svarar EU på detta?
Unionen svarar med att stänga EU 15-gränserna för arbetstagare från det utvidgade EU.
Arbetstagare från de tio länder som kommer att ansluta sig till Europeiska unionen kommer att bli andra klassens arbetstagare; vi kommer att ha arbetstagare som kommer från gemenskapen, men som likväl är olagliga.
Detta är till exempel vårt svar när det gäller invandringsfrågan.
Även ur denna synvinkel, och i stället för att anta den utmaning som utvidgningen utgör, sluter sig EU.
Det EU som sluter sig går inte mot Lissabon, utan mot ekonomisk tillväxt som blir alltmer obetydlig i jämförelse med Förenta staternas tillväxt och nu också Japans.
EU väljer emellertid sitt eget öde.
