# ID: svediakorp-gov445156
# author: Jonckheer (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 636
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill på Gruppen De gröna / Europeiska fria alliansens vägnar använda de tre minuter som jag har till mitt förfogande för att komma med några telegrafiskt korta kommentarer.
För det första kommer jag, när det gäller diagnosen av det nuvarande läget, inte att gå in i detalj på frågan om att de traditionella ekonomiska, sociala och miljömässiga indikatorerna inte är särskilt bra.
Kommissionens rapport är fullständigt tydlig på den punkten.
Jag skulle vilja betona tre punkter som inte har tagits upp särskilt ofta i denna debatt.
Det första som slår mig är hur olika förhållandena är i unionens medlemsstater.
Om man ser på medlemsstater som Danmark, Sverige eller Finland, är detta ekonomier som upprätthåller höga sociala och miljömässiga standarder och även är globalt konkurrenskraftiga.
Dessa exempel bör ge oss en tankeställare.
Jag tycker nog att alla förhastade uttalanden om EU: s ekonomiska läge bör undersökas noggrannare.
Det andra jag kommer att tänka på är diagnosen när det gäller skapande av arbetstillfällen.
Jag hör aldrig någon nämna behovet av att skilja mellan de strategier som antas för ekonomiskt effektiva områden som fullständigt ingår i häxkitteln av internationell konkurrens, strategier för handelsverksamhet som är relativt väl skyddade från internationell konkurrens och strategier för icke-kommersiell verksamhet.
Och ändå visar många analyser på att de två sistnämnda områdena erbjuder det största utrymmet för skapande av arbetstillfällen.
Den tredje och sista punkten, som sällan tas upp i denna utvärdering, är en bedömning av avregleringen: är vi verkligen säkra på att avreglering faktiskt förbättrar utbudssituationen, att den främjar innovation och att den, som Mario Monti gärna upprepar, leder till sänkta priser?
Jag är inte så säker på det.
Jag anser att den har skapat många oligopol.
Herr rådsordförande!
Vår oro när det gäller Europeiska rådets nästa toppmöte gäller detta: varje gång vi läser era ordförandeskapshandlingar och när vi läser skrivelsen från de konservativa och socialistiska premiärministrar och statschefer som samlades i Berlin, fruktar vi att de framsteg som gjordes av Europeiska rådet i Göteborg reduceras, med andra ord att vi går tillbaka till den gamla filosofin ” antingen eller ”, dvs. att höga miljöstandarder och sociala åtgärder som garanterar en viss levnadsstandard är oförenliga med konkurrenskraft och skapande av arbetstillfällen.
Detta är en gammal historia.
Den har dykt upp igen i samband med till exempel Reachprogrammet.
Om Europeiska rådet vill komma med konstruktiva förslag rekommenderar jag att det föreslår en industripolitik som gagnar miljön.
Hur kan kommissionen lägga fram ett bra dokument om miljöteknik, utan att låta det följas av en färdplan för finansiering och genomförande av förslagen?
För att komplettera de medel som tillhandahålls av Europeiska investeringsbanken, varför diskuterar vi inte idén om ett stort europeiskt offentligt lån för att finansiera hållbar utveckling, eftersom vi i vår del av världen har överflöd av besparingar, vilka tjänar till att finansiera USA: s underskott?
Slutligen, herr Solbes, när det gäller prispolitik, eller för att vara mer exakt, omdirigering av statliga stöd och bidrag, var det meningen att Ekofinrådet skulle lägga fram en femårsplan för att gradvis avveckla de offentliga stöden till miljöskadlig verksamhet.
Ingenting har hänt.
Att se till att priserna återspeglar de verkliga produktionskostnaderna, däribland de sociala kostnaderna, kan vara en annan uppgift för Ekofinrådet.
Avslutningsvis skulle det, för att föra processen framåt, också vara önskvärt att utnyttja EU-lagstiftningen om offentliga upphandlingar, vilken gör det möjligt att tillämpa miljöteknik.
Jag skulle kunna säga mycket mer, men tre minuter är en för kort tid för ett sådant omfattande projekt.
