# ID: svediakorp-gov445152
# author: Grossetête (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 776
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, ärade kommissionsledamöter!
I dag diskuterar vi vår ekonomi.
Att göra vår ekonomi till världens mest dynamiska innebär att vi måste garantera att den triangel som utgörs av kommissionen, parlamentet och rådet kommer att göra det möjligt för triangeln ekonomi, sysselsättning och miljö att utvecklas på ett effektivt och balanserat sätt.
Låt mig börja med de ekonomiska, monetära och industriella frågorna.
Vid tidpunkten för utvidgningen är fast samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik i stabilitets- och tillväxtpaktens anda absolut nödvändigt om vi skall bli mer konkurrenskraftiga på världsmarknaden.
Konkurrenskraft förvärvas inte enbart genom att skära ned kostnaderna, utan även, och i all synnerhet, genom att skapa förutsättningar som främjar privat företagande och genom att göra arbetslagstiftningen mer flexibel.
Det är absolut nödvändigt att uppmuntra alla investeringar, privata eller offentliga, i syfte att se till att utgifterna för forskning och utveckling når tre procent av BNP till 2010.
Vi måste visa beslutsamhet på detta område för att sätta stopp för de senaste årens stadiga utvidgning av klyftan mellan oss och Förenta staterna och förhindra att några av våra bästa hjärnor beger sig till andra kontinenter.
För detta ändamål måste vi inrikta våra ansträngningar på högteknologisektorer såsom hälso- och sjukvård och bioteknik, försvar och rymden – Galileoprogrammet föregår med gott exempel i detta avseende –, toppmoderna telekommunikationer och förnybara energikällor.
Dessa ansträngningar får inte skymma det faktum att Europas ekonomiska fabrik är sammansatt av våra entreprenörer och våra många små och medelstora företag.
Vi måste vidta åtgärder för att garantera deras hållbarhet.
Ur detta perspektiv är skapandet av en skattestruktur som inte hindrar överföring av äganderätt av små och medelstora företag ett nödvändigt krav.
Ett ekonomiskt områdes livskraft mäts också genom kvaliteten på dess infrastrukturer, moderniseringen av dess kommunikationskanaler och genom utvecklingen av alternativ till vägtransporter.
Att utnyttja strukturfonderna för att finansiera investeringar i infrastruktur, forskning och utveckling och innovation kommer att bli användbart, och det är något som verkligen är nödvändigt för alla – och jag menar alla – medlemsstater i Europeiska unionen.
Slutförandet av de transeuropeiska energinäten är också mycket viktigt.
Om vi går över till sysselsättningen, triangelns andra hörn, måste vi leva upp till våra medborgares förväntningar, för vilka arbetstillfällen förblir det dominerande intresset.
Vi måste helt enkelt sätta stopp för politiken att dela ut bidrag och täppa till sprickor som dyker upp igen efter den minsta vindpust, och ägna oss åt verkliga strukturreformer.
Skapandet av 15 miljoner arbetstillfällen kommer i sanning att vara beroende av innovation och stöd till ny, uppfinningsrik och dynamisk politik som grundas på privata initiativ inom ramen för Lissabonmålen.
Jag noterar att rådsordföranden vill se fler arbetstillfällen och att Viviane Reding betonade behovet av kvalitet hos och anpassning av våra yrkesutbildningssystem.
Låt mig i samma tankegång säga att vi måste inleda intensiva överläggningar om problemet med det demografiska underskottet och behovet av att vi, utan dröjsmål, börjar föra en klok och hållbar invandringspolitik.
Vi måste tillsammans överväga möjliga lösningar.
Många människor är också oroade över avsaknaden av ett socialt Europa, och ändå finns det sociala Europa överallt, det är en realitet.
Det är inte administrerat, det är frivilligt och det bidrar till att främja jämställdhet mellan könen och att förebygga diskriminering.
Jag behöver inte tillägga något till det som Viviane Reding har sagt om den här frågan.
Det område där det verkligen krävs särskilda ansträngningar är minimistandarder för EU när det gäller arbetslagstiftning och social trygghet för varaktigt rörliga arbetstagare, vilket kommer att förhindra eventuell illojal konkurrens som grundas på låga löner och dåliga arbetsförhållanden.
När det gäller miljön skall vi komma ihåg att våra ansträngningar att främja tillväxt och sysselsättning måste styras av målet hållbar utveckling, vilket är en av garantierna för stabilitet.
Framför allt annat måste vi vara strikta och realistiska när det gäller följderna av den lagstiftning vi antar.
Av detta skäl anser jag att det skulle vara nyttigt att analysera alla EU-utgifters inverkan på hållbarheten innan vi antar lagstiftningsförslag.
Det var för övrigt vår politiska grupp som lade fram detta initiativ i utskottet.
Låt mig avsluta med att betona vikten av det sjätte miljöhandlingsprogrammet, som bör bidra till att genomföra Kyotoprotokollet.
Detta var de frågor som jag ville betona.
Det finns mycket mer att säga.
Jag hoppas helt enkelt att Lissabonstrategin kan hjälpa oss att gå framåt, för alla EU-medborgares skull.
