# ID: svediakorp-gov445093
# author: Patten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,148
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag är säker på att de flesta parlamentsledamöter skulle instämma i att det är viktigt att försöka utveckla en långsiktig och konstruktiv förbindelse mellan Europeiska unionen och Iran.
Varför?
För det första är Iran, som Charles Tannock sade, en stor förislamisk civilisation, en civilisation som vi i väst emellanåt har lagt oss i på olika sätt som inte alltid var – milt uttryckt – så väl genomtänkta.
För det andra är Iran en oerhört viktig regional aktör.
Man behöver bara se på dess omgivning för att inse hur viktigt landet är och erkänna att vi inte kan ha en trovärdig politik för Mellanöstern i dess helhet som inte omfattar och inbegriper Iran.
För det tredje – och jag anser att detta är mycket viktigt – ser vi, enligt min bedömning, de första antydningarna till äkta islamisk demokrati i Iran.
Detta är verkligen ett problem för de kompromisslöst konservativa.
Jag råkar tro att demografin står starkt på demokratins sida i Iran.
Teologerna som försöker förhindra framsteg är dock inte de första teologer som vi har sett – även utifrån vår europeiska erfarenhet – som inte har varit för demokrati och främjande av civila fri- och rättigheter.
Jag återkommer till detta senare.
På grund av Irans betydelse är jag för – precis som Europeiska unionen är för – ett konstruktivt, hårt samarbete med detta land.
Detta har tagit sig flera olika uttryck.
Vi har försökt att utveckla en politisk dialog, som under den senaste tiden varit inriktad på vår förståeliga oro för huruvida Irans nukleära ambitioner för energi har förvandlats till nukleära ambitioner med militära syften.
Vi blev oroade av IAEA: s rapporter förra sommaren och hösten.
Den framgång som har nåtts sedan tre av EU: s utrikesministrar besökte Teheran är glädjande, men vi kommer nu att invänta Mohamed ElBaradeis nästa rapport, diskussioner i Wien och ett tydligt åtagande från Irans sida för att uppfylla de löften som landet gav i Teheran under de europeiska utrikesministrarnas besök.
Vi hoppas också att vi kan utveckla en dialog om terrorism, liksom om massförstörelsevapen och om fredsprocessen i Mellanöstern.
Vi har etablerat en dialog om mänskliga rättigheter, vilket är en oerhört viktig aspekt på vår förbindelse med Iran.
Det är ingen överdrift att säga att vi har sett framsteg på vissa områden, som gör det möjligt för rapportörer i specifika frågor att komma in i Iran.
Vissa av de – uppriktigt sagt barbariska – bestraffningar som har utförts verkar ha stoppats för tillfället.
Någon sade under debatten att vi borde tala med domare och andra: det har jag gjort.
När jag talade med vissa av dem kändes det som om jag hade blivit förflyttad flera århundraden bakåt för att kunna delta i diskussionerna.
Det är emellertid viktigt att vi för dessa diskussioner och att vi för dem utifrån en uppriktig utgångspunkt.
Vi säger till dem som vi talar med i Iran att en dialog om mänskliga rättigheter inte bara är ett alternativ till att göra något åt mänskliga rättigheter.
Så vill att vår dialog leder till framsteg på detta område.
Vi har också talat med den iranska regeringen om handel, investeringar och ekonomiska frågor.
Vi har haft ett antal förhandlingsrundor för ett handels- och samarbetsavtal – ett tämligen grundläggande avtal baserat på principen om mest gynnad nation.
Vi hade inte fört några diskussioner under en tid.
Denna typ av avtal är viktiga för Iran, inte minst på grund av antalet unga människor som kommer in på arbetsmarknaden varje år och kravet på iranierna att locka fler utländska investerare för att skapa arbetstillfällen och den ekonomiska utveckling som behövs för att hantera det demografiska trycket.
Iranierna vet mycket väl att alla dessa frågor – politik, kärnkraft, handel och mänskliga rättigheter – hänger tätt samman.
Vi kan inte bara bortse från problem på ett område och tro att vi kan gå snabbt framåt på alla de andra.
Jag upprepar att jag är för engagemang, men engagemang borde inte betraktas som en slags undanflykt från att agera ansvarsfullt inom dessa områden som är så betydelsefulla för parlamentet och för unionen och bortom den.
Det är mot denna bakgrund som jag vill säga följande om demokrati: vi har uppenbarligen blivit nöjda med att demokraterna och de moderata har gjort så bra ifrån sig under de senaste åren.
Vi är, trots det, lite besvikna över att de inte har lyckats göra framsteg inom regeringen, delvis på grund av att så mycket av det som de ville göra har blockerats av de konservativa prästerna och av Väktarnas råd.
Detta ledde till viss besvikelse hos allmänheten, vilket i sin tur ledde till ett lågt deltagande i valet och ett mindre tillfredsställande resultat för demokraterna än vad de kanske annars skulle ha uppnått.
Jag betvivlar inte att det som vi för tillfället upplever är ett försök av de konservativa prästerna att snedvrida valprocessen.
Varför försöker de göra det?
De försöker inte snedvrida valprocessen för att de tror att det kommer att gå bra för dem, utan för att de tror att om de inte gör detta kommer de moderata, reformatorerna och de äkta demokraterna att göra ett bra resultat.
Det är ett försök att omintetgöra den demokratiska impuls i Iran som vi bevittnar för tillfället.
Jag måste säga – och jag hoppas att jag inte låter alltför mycket som ledaren för en pojkscouttrupp – att ni inte kan sätta stopp för den demokratiska processen i Iran i all oändlighet.
Det är som att hindra tidvattnet.
Så jag hoppas att de konservativa kommer att inse detta, och att Iran gynnas mest av att låta människor delta mer i styrandet av sitt eget land.
Om vi ser äkta demokrati snarare än potemkinvarianten kommer det att vara ett av de bästa sätten för att stötta en förbindelse mellan Europa och Iran, något som vi alla vill se.
Jag upprepar att om vi menar allvar med en kreativ och konstruktiv politik för Mellanöstern i dess helhet, måste det inbegripa Iran.
Det är inte bra att döma Iran på stående fot och betrakta det som ett land lett av manikeiska styrkor som kännetecknas av ondska och mörker.
Vi måste vara konstruktiva och uppmuntra de äkta demokraterna, som många av oss har träffat, och vi blev imponerade av deras mod.
Jag hoppas att vi under de närmaste månaderna och åren kommer att få se Iran genomföra den svåra övergången till en islamisk demokrati som kan spela en konstruktiv ledarskapsroll när det gäller angelägenheterna i regionen.
