# ID: svediakorp-gov445084
# author: Swoboda (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 410
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
När en delegation från vår parlamentsgrupp nyligen besökte Iran blev vi faktiskt överraskade över den grad av diskussioner som ägde rum där, och av den vilja att engagera sig i dialoger som visades av de många unga kvinnor som utgör majoriteten av studenterna i Iran.
Ja, majoriteten av universitets- och högskolestudenterna är kvinnor.
Det är troligen just denna situation som drev väktarrådet att hämma och upphäva de potentiella effekterna av vad vi, utifrån vårt perspektiv, ser som en uppmuntrande utveckling.
Om vi i dag talar om valet i Iran skulle det vara legitimt för vem som helst att säga att Iran bör fatta ett eget beslut och undra varför vi lägger oss i.
Jag skulle säga ja, Iran – det vill säga Irans befolkning – bör fatta sina egna beslut.
Det är dock just det som väktarrådet vill förhindra.
Det handlar inte om reformivrare eller reformmotståndare.
Om reformmotståndarna väljs måste vi leva med det.
Poängen är att väktarrådet från början driver en urvalsprocess för att avgöra vem som har rätt att ställa upp i valet, och det är just denna urvalsprocess som förhindrar det iranska folket från att fatta fria beslut.
Sådana val kan inte skapa ett verkligt legitimt fritt valt parlament på grund av sättet att välja ut kandidaterna i förväg.
Vi inom Europeiska unionen har inget annat val än att utöva påtryckningar för att uppnå de viktigaste förändringarna som behövs i Iran, oavsett vad som händer i valet.
Jag tänker här på dödsstraffet.
Det nuvarande moratoriet om stening, en särskilt barbarisk avrättningsmetod, måste granskas noggrant och till och med införlivas i ett rättsligt instrument.
Jag tänker på ratificeringen av tilläggsprotokollet till icke-spridningsfördraget, vilken sannolikt kommer att bli en fråga för det nya parlamentet.
Oavsett vem som väljs måste vi utöva påtryckningar för ratificering.
Jag tänker också på situationen i Mellanöstern, där vi behöver Irans stöd.
Låt det inte saknas kritik – sträng kritik – mot dessa förhållanden i Iran.
Samtidigt kommer kommissionen tveklöst också att tvingas arbeta för att se till att alla de främsta aspekterna på Irans agerande i Mellanöstern bidrar till freden i området.
Hur det än blir med detta kvarstår faktum att vi inte kan göra annat än att öppet fördöma väktarrådets ståndpunkt.
