# ID: svediakorp-gov445081
# author: Isler Béguin (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 448
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
I dagens Iran hotar konflikten mellan konservativa och reformivrare än en gång att kasta in en hel nation i den fantastiska Mellanöstern i obskurantism och fundamentalism, i ett förödande och förtvivlat godtycke.
Mer än någonsin, och definitivt mer än tidigare, måste våra gemenskapsinstitutioner därför göra sin närvaro och påverkan tydlig hos de stridande krafterna i det iranska parlamentet, i president Khatamis deltagarfront och i ayatolla Khameneis väktarråd, för att försvara universella värderingar som rättsstatliga principer, demokrati och mänskliga rättigheter.
Dessa grundläggande principer bör fungera som en grund för förhandlingar och utbyte mellan de två falangerna, utan vilken vi riskerar att få ett läge utan rättsstatliga principer och att detta läge eller det iranska samhällets och denna plågade regions sammanhållning drivs till ännu värre scenarier.
Tiden är inne att förkasta väktarrådets försök att diskvalificera reformvänliga parlamentskandidater i det kommande valet.
Den erkända frånvaron av demokratiska regler och öppna förfaranden kommer i slutänden faktiskt att misskreditera de politiska härskarna och uppmuntra folk att förkasta dem.
Dessa härskare har redan gett efter för undertryckandet av friheter, däribland yttrandefriheten, och de är orsaken till att den sociala och ekonomiska utvecklingen har misslyckats.
Att undertrycka alla demokratiska ambitioner hos det iranska folket, som redan har slitits ned efter många års krig och revolution, skulle vara att släcka deras sista förhoppningar och ideal, vilket öppnar dörren för desperata ideologier och extremism.
Mobiliseringen av Europeiska unionen måste vara en prioriterad fråga och den måste vara hängiven och proaktiv, och engagera beslutsfattare och alla sociala kategorier eller verksamhetskategorier.
Varje tillbakadragande, varje bojkott av utländska diplomater, skulle stärka de bakåtsträvande och destabiliserande krafterna i en del av Mellanöstern som ligger lika långt från oss rent geografiskt som den enligt vår mening är geopolitiskt känslig.
Varje argument för att bryta de kulturella kopplingarna mellan Europa och Mellanöstern bör också förkastas.
Inrättandet av en särskild parlamentarisk delegation till Iran bevisar detta, undertecknandet av tilläggsprotokollet om säkerhetskontroller för kärnmaterial bekräftar det och de inledande diskussionerna mellan Europeiska unionen och Iran om de mänskliga rättigheterna bör övertyga oss om det.
Dessa första tecken måste stödja och uppmuntra Europeiska unionens inställning till de iranska myndigheterna med syfte att omedelbart skicka en grupp observatörer för att granska valprocessen och att omedelbart samarbeta för att uppnå rättsliga reformer och kontroll över den olagliga narkotikahandeln.
Just nu skrivs historia i Iran, och Bryssel har lärt sig tillräckligt från München i det förflutna för att veta att man inte kan vägra att göra sin röst hörd nu i Teheran.
