# ID: svediakorp-gov445076
# author: Wallis (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 344
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja tacka kommissionären för hans mycket försiktiga svar, som han i hög grad relaterar till denna särskilda fråga, frågan om Lloyd ’ s.
Jag skulle vilja se detta som två mycket allmänna principer: för det första, medlemsstaternas genomförande av lagstiftningen och kommissionens agerande för att säkerställa att detta sker; för det andra, rättigheten till information mellan parlamentet och kommissionen vid sådana verkställighetsåtgärder.
Jag skulle också vilja tillämpa lite sunt förnuft på dessa två principer.
När man med sunt förnuft betraktar hur just detta ärende fortskridit går det inte att undvika en känsla av att något inte stämmer, att det finns en period på 20 år då ingenting verkar hända och inga genomföranden äger rum.
Herr kommissionär!
Jag beklagar att er kollega, kommissionsledamot Frits Bolkestein, inte är här.
Jag vet att han delar vår djupa oro över medlemsstaternas genomförande av lagstiftning och säkerställande av att det sker på ett effektivt sätt så att den inre marknaden, som vi alla är så stolta över, fungerar ordentligt.
Om det krävs mer än 20 år för en medlemsstat att genomföra ett direktiv, och en medlemsstat kan fortsätta utan att göra detta under en så lång tidsperiod, då talar det sunda förnuftet emellertid om för oss att något inte stämmer.
Jag är mycket oroad – liksom andra säkert är – över det budskap som detta sänder ut till anslutningsländerna strax före utvidgningen, vad gäller hur vi sköter våra affärer och hur vi förväntar oss att medlemsstater skall följa gemenskapslagstiftningen.
Det är inget fel att säga att det inte finns någon tidigare oförenlighet.
Som advokat låter det för mig som ett mycket fint svar av en advokat.
Det som vi eftersträvar här är förnuftiga svar och ett svar på frågan om varför en medlemsstat kan försumma något så länge och varför vi, som parlament, inte kan få ett enkelt svar på en enkel fråga om detta.
