# ID: svediakorp-gov445069
# author: Rübig (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 548
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Låt mig börja med att gratulera kommissionsledamoten Mario Monti, eftersom jag anser att han tillvaratar konsumenternas och medborgarnas rättigheter i Europa, vilka har rätt att få tillgång till tjänster av god kvalitet och, vilket är viktigare, att få dem till ett rimligt pris.
Ett av de grundläggande kriterierna på tjänster i allmänhetens intresse är att de är föremål för ett öppet offentligt anbudsförfarande.
Jag anser att det fortfarande råder en hel del förvirring i denna fråga om begreppen liberalisering och privatisering.
Jag menar att liberaliseringen ger en rättvis ram för konkurrensen.
I Sverige har vi till exempel sett att många små och stora städer, ofta styrda av ett och samma politiska parti, konkurrerar med varandra med anbud om att erbjuda bästa möjliga tjänster och att en stad eller kommun som har det bästa erbjudandet för allmänheten ges tillstånd att tillhandahålla sina tjänster även i andra städer.
När det gäller offentliga anbudsförfaranden är det möjligt att mycket noggrant specificera vad som önskas.
Om exempelvis en järnvägstjänst blir föremål för anbudsförfarande kan en offentlig myndighet upplysa om att det kommer att finnas tre personer klockan sex på morgonen, tolv klockan tio och återigen tre vid midnatt.
Goda och adekvata beskrivningar kan då upprättas för anbud på en tjänst från A till B. Jag är också för att allmänna medel används här, eftersom vi alla är för ett socialt inslag i en stats offentliga verksamhet.
Vi vill se till att tjänster i allmänhetens intresse finns tillgängliga för människor som inte har något körkort eller som har ekonomiska problem, problem att förflytta sig eller andra nackdelar.
Jag måste emellertid säga att liberalisering och rättvis konkurrens är ett spår, medan privatisering är ett annat spår.
Jag vädjar till att vi låter bli att blanda ihop dessa båda begrepp och fokuserar på en systematisk strategi för fri konkurrens.
I detta sammanhang vill jag än en gång gratulera kommissionsledamoten Mario Monti för att han har lagt upp sitt förslag med exakt den inriktningen.
Det är självklart att det kommunfullmäktige eller den offentliga myndighet som tillhandahåller tjänster i allmänhetens intresse måste konkurrera med våra små och medelstora företag.
Det är därför som offentliga organ gör tjänster till föremål för anbudsförfaranden.
För närvarande arbetar två av tre anställda i ett litet eller medelstort företag.
Det finns 18 miljoner företag som kan lägga in anbud för att få tillstånd att tillhandahålla allmänna tjänster till nytta för konsumenterna.
De små och medelstora företagen betalar 80 procent av staternas totala skatteinkomster, med andra ord är det när allt kommer omkring de som förser oss med de pengar som behövs för att vi skall ha råd med dessa tjänster i allmänhetens intresse.
Av den anledningen menar jag att termen ” social ekonomi ” som förut ofta användes är olämplig, liksom vår tyska term, vilken egentligen betyder ” försörjning med livets nödtorft ”, varmed man i allmänhet syftar på ” tjänster i allmänhetens intresse ”.
Vad vi vill ha är så bra tjänster som möjligt för våra medborgare.
Det kan vi bara få inom ramen för en rättvis konkurrens.
