# ID: svediakorp-gov445068
# author: Désir (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 444
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
Tack för att ni har avvikit från era vanliga ämnen för att intressera er för de problem som hör samman med tjänster i allmänhetens intresse som är så viktigt för Europas medborgare.
Sedan samrådet om grönboken avslutats rapporterade ni om den allmänna samstämmighet som råder om behovet av klargörande och rättslig klarhet såsom Werner Langen just har sagt.
Men har man nått någon samstämmighet om det behov av demokratisk klarhet som Hélène Flautre talade om?
Vad parlamentet begärde i sin resolution – och detta gjorde det i själva verket inte enhälligt, vilket jag tror att vi alla har klart för oss – var att den tolkning som domstolen eller kommissionen gör inte skall vara den enda rådande tolkningen i fråga om klargöranden rörande godtagbart statligt stöd eller för att definiera den korrekta tolkningen av artikel 86.
Vad vi behöver är en debatt, i samband med medbeslutandeförfarandet, som skall göra det möjligt att göra utvärderingar från fall till fall, eftersom sanningen är att alla uppfattar beläggen som en funktion av sina historiska eller nationella erfarenheter.
Således står det klart när det gäller alla tjänster i allmänhetens intresse som är regionala eller lokala organs angelägenhet, att det i dessa fall inte är gemenskapens uppgift att ingripa.
Men inser folk att det kan vara så i andra länder, både medlemsländer och tredjeländer, att erfarenheten visar att det finns nationella allmänna tjänster som hittills har fungerat mycket effektivt?
Dessutom finns det många som beträffande följderna av en liberalisering på sådana områden som järnvägstransporter – till exempel i ett land som ni känner till – eller på områden som energi och elektricitet skulle anse att det inte är helt uppenbart att det är absolut nödvändigt att reglera detta så att systemet står och faller med konkurrensreglerna.
Inte heller är det uppenbart att en beräkning av statligt stöd och kompensation – det må vara befogat eller inte – skall göras till föremål för debatt.
Vi anser därför att en demokratisk debatt bör föras.
Werner Langen och hans vänner citerar mycket ofta artikel 86.3 för att bevisa att något är kommissionens ansvar, men de underlåter att nämna artikel 86.2 som fastslår att företag som får driva tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är underkastade reglerna för konkurrens såvida en tillämpning av sådana regler inte rättsligt eller praktiskt utgör ett hinder för genomförandet av den särskilda uppgift som tilldelats dem.
Det är detta som är föremål för vår interna diskussion, men det bör också vara föremål för sektorsvisa diskussioner mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
