# ID: svediakorp-gov445027
# author: Patten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 627
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Jag vill inte försena kammaren i onödan, eftersom den i stillhet förbereder sig för att göra sin demokratiska plikt.
Jag skulle dock vilja svara på en eller två frågor som kommit fram under en viktig och nyttig debatt.
Jag fick frågan om hur våra förslag hade mottagits av våra partner.
Det mest hederliga diplomatiska svaret är att idéerna har mottagits ganska försiktigt i vissa länder och mycket mer positivt i andra – jag tänker på Jordanien och Marocko.
Oavsett gensvar är de idéer som vi har lagt fram nu en central del av debatten, en central del av dialogen med dessa länder.
Det är viktigt att komma ihåg att det som vi talar om inte är negativt betingat, utan positiv uppmuntran.
Vi talar om att sätta undan delar av vår Meda-fond varje år och anslå pengarna till de länder som ingår särskilda partnerskap med oss för att utveckla demokrati och mänskliga rättigheter.
Detta är en viktig förändring av tyngdpunkten samt ett viktigt sätt att försöka använda vårt utvecklingsbistånd och utvecklingssamarbete för att främja politiska mål som vi alla vet är avgörande, inte bara för samhällens stabilitet och välbefinnande, utan också för deras långsiktiga ekonomiska utveckling.
När vi driver på våra åsikter om sådana frågor som mänskliga rättigheter i Tunisien – som den ärade ledamoten så riktigt hänvisade till – måste vi vara kraftfulla och undvika att vara kontraproduktiva.
För ett par veckor sedan i en annan del av världen – när vi drev fallet med rättsstatsprincipen och civila fri- och rättigheter – anklagades jag för att vara anhängare av nykolonialism.
Jag tvingades påpeka att vad mig beträffar var detta en fruktansvärd förolämpning: jag hade varit det på riktigt; jag hade varit en riktig kolonialförtryckare och inte bara en nykolonial föredetting.
Vi måste vara noga med hur vi fortsätter debatten.
Det är också viktigt att erkänna att det är en lång process och att vi, som Emma Bonino sade, måste vara konsekventa.
Vi måste visa att vi menar det vi säger.
Vi måste tänka på vår trovärdighet, och vi måste se till att detta blir en debatt som vi för på grundval av ömsesidig högaktning, på grundval av att vi deltar på jämlika villkor.
Jag tillfrågades också om hur våra argument och idéer häger ihop med Förenta staternas idéer om demokrati och Mellanöstern i dess helhet.
Det är ingen överdrift att säga att detta är ett ämne som vi har ett decenniums erfarenhet av.
Vi välkomnar Förenta staternas intresse.
Jag är säker på att det kommer att bli många diskussioner, som vid säkerhetskonferensen i München förra helgen.
Jag hoppas att vi inte förlorar vår egen särpräglade strategi.
Jag hoppas att vi inte förlorar det faktum att detta är en långsiktig process ur sikte, och jag hoppas, som den ärade ledamoten sade sent i debatten, att vi inte förlorar betydelsen av konflikten i Mellanöstern ur sikte, förbindelserna mellan Israel och Palestina, diskussionen om demokrati i regionen som helhet, eftersom vissa i arabvärlden för tillfället tvivlar på våra kreditiv och vår goda vilja eftersom de inte anser att vi gör tillräckligt för att lösa Palestinas problem.
Till sist skulle jag ännu en gång vilja upprepa för Edward McMillan-Scott att vi går in i dessa debatter med ett öppet sinne.
Vi erkänner parlamentets erfarenhet och visdom, och vi är säkra på att parlamentet, kommissionen och rådet tillsammans kommer att lyckas utforma en politik som inte kommer att kräva hela kammarens uppmärksamhet i fortsättningen, utan rentav leder till den typ av fördelaktiga konsekvenser som vi önskar se.
