# ID: svediakorp-gov445023
# author: Bonino (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 556
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, kommissionsledamot Chris Patten, mina damer och herrar!
Jag anser att om vi vill föra en politik på detta område är det viktigt att veta vad som händer runt Medelhavet och i arabvärlden.
Signalerna som vi får är svaga, kanske ytliga, kanske påhittade med det bakomliggande motivet att inte göra något alls, men något som det inte råder något tvivel om är att under de två senaste åren har signaler sänts ut som vi skulle göra klokt i att fånga upp och följa upp.Jag säger detta eftersom jag har ett intryck av att våra medlemsstater inte är speciellt medvetna om detta.
Hélène Flautre, som talade före mig, har till exempel redan belyst frågan om Tunisien med en rad oerhört motstridiga synpunkter, och det kanske inte är en tillfällighet att det var två representanter från det tuniska civilsamhället som förhindrades att delta i den förutnämnda konferensen i Sana ’ a: detta är det enda som jag lade märke till vid organiserandet av denna konferens.
Ur denna synvinkel, kommissionsledamot Chris Patten, mina damer och herrar, anser jag att vi måste sluta vara överdrivet försiktiga eftersom våra åtgärder måste vara trovärdiga.
Vi förlorar trovärdighet när vi till exempel inte kontrollerar klausulerna i artikel 2: vi är inte trovärdiga i regeringarnas ögon – som faktiskt anser oss vara en relativt medgörlig partner – inte heller i icke-statliga aktörers ögon, vars tillit vi förlorar.
Jag säger detta eftersom vi till exempel närmar oss mötet för ratificeringen av Libanonavtalet, och jag tror, herr kommissionsledamot, att det i denna kammare är viktigt att notera bristen på framsteg när det gäller rättsväsendets oberoende i Libanon och det faktum att relationerna med Europeiska unionen borde vara föremål för det krav som skall uppfyllas.
Bortsett från enskilda hänvisningar till särskilda synpunkter, anser jag att åtgärder av Europeiska kommissionen eller EU i allmänhet är viktiga: höga krav ställs på EU – kanske i jämförelse med alternativet – och stora saker förväntas av EU.
Betydelsen av Sana ’ a har understrukits här.
Varför är det viktigt, herr kommissionsledamot?
Jo, det är viktigt på grund av konferensens utformning: regeringar och icke-statliga aktörer har för första gången upptäckt att de själva stod på jämlik fot i diskussionen och grälet, men också i upprättandet av ett slutligt uttalande som enligt min uppfattning utformar kraven på ett samrådsförfarande, vilket kanske våra amerikanska vänner är mindre benägna att poängtera och mindre intresserade av.
Jag anser att det vore en viktig signal, herr kommissionsledamot, att i samband med vår diskussion se till att Sana ’ a följs upp på ett sådant sätt att det inte bara återstår en av många sådana händelser utan blir en process som övervakas.
Involverandet av kvinnor från kvinnoorganisationer har också varit av oerhörd och utomordentlig betydelse, vilket verkligen måste stödjas.
Därför har vi något att arbeta med, herr kommissionsledamot, som har uppstått från det samråd vi hade med våra partners och från texterna som de har producerat, ett åtgärdsförfarande som inte kan sägas ha kommit uppifrån eftersom det har begärts av partnerna själva.
Jag anser att detta förtjänar en mycket noggrann uppföljning.
