# ID: svediakorp-gov445018
# author: Flautre (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 432
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Det som komplicerar det hela så mycket tror jag beror på det faktum att vi aldrig kan vara säkra på någonting.
Jag hörde er välkomna de marockanska myndigheternas insatser.
För egen del har jag just läst det alldeles nyutkomna betänkandet från Internationella förbundet för de mänskliga rättigheterna (FIDH) som presenterades i går och som visar vilka förödande effekter 11 september har haft i dessa länder, vilket yttrar sig genom många godtyckliga fängslanden på alla håll som uppenbart innebär en grov kränkning av respekten för de mänskliga rättigheterna.
Så medan vi välkomnar det mycket intressanta och beaktansvärda framsteg som gjorts på familjeområdet, återstår dock vissa extremt oroande delar.
Jag säger detta för att poängtera att de mycket stora insatser som kommissionen och detta parlament har enats om – vilket ni själv betonar – för att förstärka alla mekanismer för åtgärder och utvärdering angående respekten för de mänskliga rättigheterna, inte bara fastställs utifrån det internationella perspektivet utan också utifrån de relationer som EU: s enskilda medlemsstater har med dessa olika länder.
Hur många program behöver vi för att uppväga den katastrofala effekten av president Jacques Chiracs besök i Tunisien, där han hävdade att det inte fanns några problem med de mänskliga rättigheterna och att, mitt under en framstående advokats hungerstrejk, den viktigaste rätten är rätten att äta?
Hur många program behöver vi för att rätta till det?
Vi är väl medvetna om att, i bedömningen av associeringsavtalen, inskränkningarna av från staternas sida är skrämmande.
Vi måste verkligen befästa gemenskapens ansträngningar som är resultatet av stödet från sammanslutningar, icke-statliga organisationer, civilsamhället och, som vi vet, ledamöter av detta parlament och kommissionen.
Så det finns aktörer som kanske kan överbrygga den svårigheten.
Men jag vill fråga er rakt på sak, herr kommissionsledamot, om ni eventuellt har ett ansvar i detta avseende.
Hur kan vi, när det gäller Tunisien, förklara att kommissionen initierar ett uppenbart meningslöst program som syftar till att stödja medier som inte finns, som är fjättrade och helt i händerna på Ben Ali, alltmedan Ben Ali-regeringen håller inne de medel som tilldelats Tunisiska förbundet för mänskliga rättigheter?
Alla vet att Ben Ali tänker använda denna inte obetydliga summa för att finansiera sin presidentvalspropaganda.
Inser ni detta eller inte?
Hur är en sådan sak möjlig?
Detta är något jag verkligen undrar över, eftersom ett sådant beslut ligger på just oss.
