# ID: svediakorp-gov445016
# author: Napoletano (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 497
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, kommissionsledamot Chris Patten!
Det är viktigt att frågan om mänskliga rättigheter och demokrati återigen blir fokus för debatten om förbindelser mellan Europeiska unionen och Medelhavsländerna.
Nästan tio år efter Barcelonaprocessen noterar vi att det fortfarande finns en allvarlig demokratibrist i dessa länder, vilket också har påpekats i flera rapporter från FN: s utvecklingsprogram (UNDP).
Vi måste verkligen fråga oss om politiken som vi hittills har fört, och framför allt om de instrument som förordades i detta område, var lämpliga med tanke på Barcelonastrategins ambitiösa mål.
Artikel 2 i klausulen om det bilaterala associeringsavtalet har i det stora hela visat sig vara otillräcklig.
Jag vill dock ställa en mer komplex fråga: är bilaterala avtal lämpliga instrument för att främja utvecklingen av mänskliga rättigheter?
Jag anser att dessa avtal har bidragit till att ge internationellt erkännande till regimer som annars inte hade haft någon legitimitet.
Vi måste vara mycket försiktiga när det gäller detta, och som jag ser det ställs denna fråga i kommissionens meddelande.
Jag stöder de tio punkterna: det Initiativ för demokrati som Europaparlamentet vill upprätta är ett intressant instrument eftersom det är ett av de få instrument som gör att åtgärder kan vidtas oberoende av regeringarna.
Alla andra faller verkligen inom den mellanstatliga ramen, även om ni har rätt, herr kommissionsledamot, när ni konstaterar att vi måste komma ihåg att en del av denna dialog också måste involvera de härskande klasserna.
Hur som helst vill jag att detta instrument skall stämma mer överens med resten av vår politik, annars finns det en risk att det blir ett sätt att legitimera andra strategier som i själva verket är Därför är detta incitament utmärkt, det är bra för länder som är beredda att följa denna väg och det är lika utmärkt när det gäller den parlamentariska församlingen EU – Medelhavsländerna, som kan ha en intressant potential.
Det är oerhört viktigt för konferensen i Sana ’ a, som har uppmärksammat regeringar och civilsamhället på denna fråga.
Men jag frågar mig själv om inte EU-institutionerna ständigt och otvetydigt borde göra en insats för demokratin, en insats som också baseras på nya instrument.
Till exempel, herr kommissionsledamot, varför inte försöka ha en multilateral konvention om mänskliga rättigheter med dessa länder, som också baseras på institutioner som kan garantera dessa rättigheter?
Jämfört med den nuvarande situationen skulle detta ge upphov till en annan dynamik.
Avslutningsvis, har jag lagt fram ett ändringsförslag till artikel 11, eftersom jag anser att om denna politik läggs ut på ett externt organ motsäger detta till viss del den debatt som vi hittills har haft, då det bör vara EU-institutionernas mandat att genomföra denna politik.
Borde inte kommissionen därför ha instrument som är anpassade till att genomföra dessa mål när det gäller finansiella förfaranden?
