# ID: svediakorp-gov445014
# author: Patten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,288
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Jag är oerhört glad över att få denna möjlighet att inför parlamentet få förklara varför detta meddelande är så viktigt.
Vi har utformat en sammanhängande strategi som maximerar användandet av alla våra instrument för att främja respekten för demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter i en region som svarar för väldiga utmaningar på dessa områden.
I meddelandet föreslås det att vi skall använda vår klausul om grundläggande rättigheter mycket bättre genom vår politiska dialog med partnerländer.
Det innehåller en redogörelse för hur det civila samhället skall kunna engageras ytterligare.
En central del är en inbjudan till våra partnerländer runt Medelhavet att utveckla strategier för mänskliga rättigheter på nationell nivå.
Detta är nyskapande.
Det är inte det enda.
Länder som utvecklas väl kommer att belönas med ytterligare medel från Meda.
Detta kommer att bli komplement till de Meda-projekt som redan pågår för att hjälpa till att reformera den dömande makten och främja god förvaltningssed – som för närvarande finansieras med ett belopp på 100 miljoner euro.
Det är lätt att rätt upp och ned avfärda möjligheterna till framgång för dessa projekt.
Ändå ligger det huvudsakliga ansvaret för främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen hos regeringarna, som vi alla vet.
Alla strategier som bortser från detta faktum är dömda att misslyckas.
Det var därför som konferensen i Sana ' a – som jag vet att den ärade ledamoten deltog i – blev ett sådant genombrott, och något som vi måste bygga vidare på.
Det gläder mig att generaldirektören för min egen avdelning, Eneko Landaburu, också hade möjlighet att delta vid denna oerhört viktiga och betydelsefulla konferens.
Det går inte att uppnå några verkliga framsteg utan ett fritt fungerande, sjudande civilt samhälle.
Det är här som det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter kommer in i bilden.
25 miljoner euro har anslagits till denna region för perioden 2002 – 2004.
Dessutom kommer en betydande andel av de extra 17,5 miljoner euro, som anslogs av denna kammare till det europeiska initiativet i slutet av förra året, att användas för att förstärka stöd till gräsrotsorganisationer som arbetar med att försvara mänskliga rättigheter och demokratisering i denna del av världen.
Meddelandet har redan lett till uppmuntrande resultat, särskilt i Marocko och Jordanien.
Det fick ett varmt välkomnande av rådet.
Nyckelpartner i det civila samhället har också erkänt dess värde.
Europaparlamentets fulla stöd kommer att bli avgörande för denna strategi, och jag upprepar att den är banbrytande, i en av de svåraste regionerna i världen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati.
Parlamentets resolution tar också upp synpunkter på förvaltningen av det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter, och parlamentets roll i utformandet av initiativet.
Mot denna bakgrund skulle jag vilja påminna om att vi har kommit en lång väg sedan 1994.
Det var det budgetår då nio separata budgetposter slogs ihop under en utgiftskategori för första gången.
Fem år senare, 1999, fastställdes genomförandet av dessa budgetposter på en fast rättslig grund med två förordningar, en för utvecklingsländer och en för ” övriga länder ” – Ett utvidgat europeiskt grannskap / nya grannar, Meda, Balkan med flera.
Dessa grundläggande fakta ligger till grund för målen för det europeiska initiativet, utformningen av dess instrument och fastställandet av de administrativa förfarandena.
Europaparlamentet var fullt delaktigt i utarbetandet av dessa förordningar.
Jag litar på att parlamentet kommer att stödja utvidgningen av initiativet efter 2004, i linje med dess nuvarande rättsliga ram.
Kommissionen har alltid hållit parlamentet fullt informerat om vår uppfattning.
Vårt meddelande från maj 2001 om Europeiska unionens roll för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredjeland, där vi föreslog ett mer strategiskt tillvägagångssätt för initiativet, välkomnades och fick fullt stöd av Europaparlamentet.
På samma sätt har kommissionen sedan 2002 hållit parlamentet underrättat om initiativets fleråriga programplan och dess årliga uppdateringar, samt eftersträvat lämpliga diskussioner med parlamentet om våra prioriteringar.
Ledamöterna är fullt medvetna om de förfarandemässiga begränsningar som kommissionens arbetar under, som anges i förordningarna om mänskliga rättigheter, budgetförordningen, kommittéförfarandet och så vidare.
Det står inte i kommissionens makt att ändra dessa regler.
Men jag har ett fullständigt engagemang för, och mina avdelningar är redo, att fortsätta den givande dialog som vi hittills har fört om alla frågor som rör mänskliga rättigheter och demokratisering, däribland strategin och målen för vårt bistånd till tredjeländer.
På grundval av detta skulle jag vilja uppmana parlamentet att ge sitt fulla stöd till en snar utvidgning av förordningarna innan detta parlament upplöses för att få till stånd en stabil ram som nästa parlament och kommission kan bygga på.
Jag skall bara kommentera två saker till.
Det arbete som vi gör på fältet för demokratisering och mänskliga rättigheter i Mellanöstern som helhet är avgörande inte bara för ländernas hållbara ekonomiska och politiska utveckling i denna region, utan också för förbindelserna mellan Europa och den islamiska världen, särskilt de delar av den islamiska världen som ligger närmare våra egna geografiska gränser.
Detta är ett område som vi har arbetat med ett tag på ett allmänt plan.
Jag läste nyligen uttalanden av en mycket framstående amerikansk offentlig tjänsteman om vad som krävdes för att utveckla en mer stabil, säkrare och pluralistisk region i Mellanöstern.
Jag läste dessa kommentarer med intresse, och önskade att jag omedelbart hade kunnat tala om för honom att idéerna var mycket bra – vi kallar dem Barcelonaprocessen, och vi har arbetat med dem sedan mitten av 1990-talet.
Vi måste erkänna att detta inte bara är en god idé att ta upp en måndagsmorgon för att sedan glömmas bort mot slutet av veckan.
Detta är en långsiktig process, och vi har åtagit oss den med mer kraft och sporadisk hårdhet, hoppas jag.
Vi måste erkänna att det måste finnas kopplingar mellan ekonomiskt stöd och uppförande på plats.
Vi måste också erkänna att vi arbetar med fröet till samhällen och till människors strävanden.
Min andra punkt rör helt enkelt det faktum att några av de ärade ledamöterna i denna kammare talar med åtskillig auktoritet i detta ärende.
Jag tänker på ordföranden för utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, på den ärade ledamot som en gång talade från denna bänk och även på min ärade vän som jag, hoppas jag, lyckas få ordet genom att fånga er uppmärksamhet senare i debatten, herr talman.
De har spelat en nyckelroll i utvecklingen av Europeiska unionens politik om demokrati och mänskliga rättigheter.
Det säger sig självt att vi borde lyssna mycket noggrant till deras åsikter om de institutionella åtgärder som vi måste genomföra och hur vi kan skärpa våra prestationer och se till att det som vi gör är mer fokuserat och effektivt i hela regionen.
Jag vill bara understryka att vi, vad mig beträffar och på kommissionens vägnar, är öppna för de idéer som parlamentsledamöterna kommer att lägga fram för oss, och vill bara se till att det som vi gör sker på ett så effektivt sätt som möjligt.
I två beundransvärda rapporter från FN: s utvecklingsprogram understryks betydelsen av detta arbete, och jag för min del vill se till att vi i Europa nappar på utmaningen i dessa rapporter och inte bara betraktar dem som några goda idéer som kan plockas fram och dammas av ibland.
