# ID: svediakorp-gov445001
# author: Zrihen (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 424
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag vill på min grupps vägnar tacka André Brie för det fantastiska arbete han har utfört genom att ge oss en tydlig och exakt bild av det återuppbyggnadsarbete som Afghanistan måste ta sig an, och de utmaningar som landet står inför de kommande åren.
Framför allt vill jag dock tacka honom för den särskilda uppmärksamhet han har ägnat åt respekten för kvinnors rättigheter, för den vaksamhet han har bett oss att visa på grund av bräckligheten i det som har uppnåtts.
Stora framsteg har verkligen gjorts, inte minst i grundlagstexten: den politiska makten utövas av författningsrättsliga representanter, kvinnorepresentationen, jämlikheten mellan män och kvinnor är skrivet svart på vitt, respekten för språklig mångfald betraktas som en tillgång och inte som ett hot, och till sist, respekten för FN-stadgan och den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter.
Även om en islamisk stat utropas, anser jag att det vore anmärkningsvärt för den delen av världen.
Denna utmaning delas dock och antas av både världssamfundet och Europeiska unionen.
Vi måste följa våra egna åtaganden för att se till att övergången till demokrati genomförs, och det är nödvändigt att vi är tydligt närvarande för att stödja processen med att genomdriva de nödvändiga strukturerna för sociala och ekonomiska reformer i Afghanistan.
Det spända klimatet får verkligen inte destabilisera de ansträngningar som görs, och därmed det obestridliga behovet av ett flerårigt ramprogram som skulle tillåta både strukturering av rättsapparaten och införandet av särskilda försoningsregler och ett utbildningssystem.
Som jag ser det verkar det också vara ytterst viktigt att hela processen för återställandet av freden borde gå hand i hand med processen för ekonomisk och social återuppbyggnad.
Samtidigt vill jag påpeka att vi är väl medvetna om att återuppbyggnaden går långsamt framåt, eftersom den kan äventyra den stabilitet som är nödvändig för landets utveckling.
Vi har gjort många åtaganden, vi måste utföra dem snabbt och framför allt inse att den minsta försening från vår sida riskerar att utnyttjas av andra för att säkerställa deras grepp över bräckliga strukturer med hjälp av medel som härstammar från narkotikahandeln.
Vi måste också synliggöra de framsteg som görs för befolkningens skull, så att människor inte börjar misströsta efter 25 års krig.
Om vi misslyckas med att anta denna utmaning, kan vi inte bara förlora vår trovärdighet utan också ett fredsområde som stabiliteten i regionen är beroende av.
