# ID: svediakorp-gov444999
# author: Belder (EDD ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 502
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, herr kommissionsledamot!
Alldeles nyligen presenterades en tankeväckande analys av den politiska situationen i Afghanistan i med rubriken ” Afghanistan: klyftan mellan rapportering och verklighet ”.
I analysen vänder skribenten – en vida berest, erfaren Afghanistan-journalist – upp och ned på den vanliga västerländska föreställningen om Kabul med omgivningar.
Mina damer och herrar, herr kommissionsledamot, ni kan vara säkra på att det aktuella betänkandet har fått mig att tänka på detta en hel del.
Jag tänker därför sammanfatta artikeln för er och tillfoga en fråga om vår strategi i Afghanistan.
Jag hoppas också att senare kunna ge artikeln till kommissionsledamoten, och att han har tid att granska den.
Journalisten i fråga, John Jennings, motbevisar utifrån sina egna iakttagelser synen på den afghanska landsbygden som en orientalisk vilda västern.
Med några få noterade undantag ser han ett tryggt, fridfullt samhälle; kort sagt, inga lokala krigsherrar som ständigt gör livet outhärdligt för varandra och för befolkningen.
Tvärtom ser han uppmuntrande tecken på återuppbyggnad, och att också hundratusentals afghanska flyktingar återvänder från angränsande Pakistan och Iran.
Enligt Jennings uppfattning har den stora majoriteten vanliga afghaner, som bor i områden som inte aktivt bekämpas av kvarvarande talibaner, aldrig någonsin haft det bättre sedan 1978.
Detta borde övergångspresidenten Hamid Karzai ha stort intresse av.
Att döma av det scenario som Jennings beskriver, verkar ändå det motsatta vara sant: med hjälp av den militära krishanteringsoperationen (ISAF) och Nato försöker teknokraterna i Kabul att militärt och politiskt avlägsna de antitalibanska grupperna i provinserna.
Det är just den pashtunska dagordningen som ger upphov till den verkliga risken för ett allmänt uppror mot en regim som är påtvingad utifrån: en afghansk tradition.
Enligt Jennings uppfattning vore det mer fördelaktigt för Afghanistans framtid som nationalstat, att noggrant och gradvis bygga upp allt från grunden och att uppnå politisk enighet bland de faktiska regionala myndigheterna, som trots allt sanktionerar en svag central myndighet.
Att ingripa i denna bräckliga process skulle ge talibanerna och deras pakistanska mecenater som är emot västs inflytande en andra chans.
Det skulle betyda ett totalt nederlag för väst i kampen mot islamisk terrorism.
I punkterna 12 och 13 i detta betänkande framkommer det att min kollega André Brie inser det akuta problemet i detta spända område.
Tyvärr gör han ingen djupare utforskning av det grundläggande problemet när det gäller Afghanistans framtid som nation: denna fråga är underordnad.
Vi får nöja oss med det.
Vad är rådets och kommissionens uppfattning i detta avseende?
Jag vill uppmärksamma kommissionsledamot Chris Patten på denna artikel, särskilt med tanke på hans planer att resa till Kabul inom en snar framtid.
Jag ger den till er senare.
Det är trots allt ingen liten fråga: en rättvis, klok internationell strategi gentemot en grogrund för internationella terroristnätverk.
