# ID: svediakorp-gov444997
# author: Fraisse (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 445
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Jag vill först av allt tacka vår föredragande för hans mycket fullständiga betänkande.
Det innehåller absolut allt vi vill se i det, så det är ett nöje att läsa och att stödja det.
Jag vill ta detta tillfälle i akt att understryka att vi gjort kvinnorna till symbol för förtrycket av den afghanska befolkningen.
Vi har gjort kvinnorna till symbol för kampen mot talibanregimen.
Kommer vi också att göra kvinnorna till symbol för återuppbyggnaden av Afghanistan?
Det är inte säkert och därför – som det sades om jämförelsen av situationen i Afghanistan med den i Irak just nu – i tider av krig eller frigörelse stiger kvinnofrågan fram och blir särskilt akut, åtminstone i vissa länder.
I det avseendet är situationen för Iraks kvinnor alarmerande.
Så varför inriktar vi oss inte på kvinnofrågan i Afghanistan i dag?
Herr kommissionär!
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor har utväxlat en del skrivelser med er angående den uppmärksamhet som ägnas åt kvinnofrågan inom ramen för återuppbyggnaden och angående hur stor del av biståndet som Europeiska unionen öronmärkt för detta ändamål.
Vi ville ha 20 procent.
Jag inser att det är väldigt mycket och att siffran kanske är ganska godtycklig.
Det visar sig nu i stället att det egentligen är 2 procent som anslagits till den budgetposten.
Integreringen har, framför allt inom hälsoområdet, en viktig roll att spela så vi skall inte tala för mycket om siffror här.
Med detta sagt, är det som verkligen förvånar mig i sammanhanget, lika väl som den obetydliga vikt som läggs på kvinnofrågan, framför allt avsaknaden av en utbildningsaspekt i kommissionens arbete och i den föreslagna budgeten.
Alla vet att utbildningsfrågan, och särskilt utbildningen av flickor, har avgörande betydelse inom ramen för kvinnor som en symbol för återuppbyggnaden.
Det var den första kommentar jag ville ge.
Den andra är att vi verkligen är mycket glada åt att principen om jämställdhet mellan män och kvinnor omnämns i konstitutionen.
Vi här i kammaren kämpar själva för att den principen skall finnas med i den europeiska konstitutionen.
Följaktligen uppstår den frågan inte bara i Afghanistan utan även här.
Vi är här mycket väl medvetna om att det inte räcker med en princip, utan att den behöver tillämpas också.
Vi är glada över det som nu har hänt i Marocko när det gäller kvinnors rättigheter men vi väntar på att det skall tillämpas.
Samma sak gäller för Afghanistan och även för oss.
