# ID: svediakorp-gov444995
# author: Poos (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 414
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Till skillnad från Irak vilar ockupationen av Afghanistan på en fast rättslig grund.
Förenta nationernas säkerhetsråd kom överens om militära åtgärder som var inriktade på att få bort de terroristbaser som attackerna mot Förenta staterna i Kenya, i Yemen, i New York och i Washington utgick från.
Till skillnad från det sekulära Irak hade dessutom Afghanistan under talibanregimen blivit en bakåtsträvande klerikal stat där en av de värsta formerna av förtryck bestod i att förminska kvinnornas status till obefintlighet.
Trots dessa tydliga skillnader finns det vissa likheter mellan den ekonomiska och politiska återuppbyggnaden i Irak och den i Afghanistan.
Precis som i Irak råder också en allt större osäkerhet i Afghanistan, vilket tvingar civil och militär personal, både inhemsk och utländsk, att ägna en stor del av sina insatser åt att skydda sig själv.
Afghanistan och Irak är båda länder med en stamstruktur där lokala befälhavare och etniska och religiösa ledare endast vill ta den största biten av den nationella tårtan.
Tidigare kunde den nationella säkerheten endast garanteras genom diktatur, och utlänningar eller ockupationsstyrkor betraktas inte som allierade om de inte tjänar en viss klanchefs intressen.
Men vartefter tiden går blir deras närvaro allt mer besvärande och när som helst kan irritationen övergå i hat, med ett befrielsekrig väntande bakom knuten.
Briebetänkandet om Afghanistan får oss att stå öga mot öga med verkligheten genom att vi blir påminda om vissa viktiga sanningar, som behovet av att påskynda reformprocessen och återuppbyggnaden.
Kritik riktas helt riktigt mot oklarheterna i den nya konstitution som antagits av rådsförsamlingen, särskilt gällande begränsningarna i yttrandefriheten och kvinnornas situation.
När vi år 2004 fortfarande ser skuggor av kvinnor instängda i sina burkor vandra omkring bland ruinerna och i misären, är fördelarna jämfört med den förra regimen inte alls så självklara.
Utmaningen att bygga upp en nation är fortfarande långt från avklarad.
Jag tror dock, liksom vår föredragande, att Förenta nationerna, Europeiska unionen och Nato för närvarande inte har något annat val än att fortsätta sina ansträngningar och att visa stort mod i uppbyggnaden av ett demokratiskt Afghanistan med respekt för mäns och kvinnors rättigheter.
Det är mycket viktigt att inrätta decentraliserade institutioner och att utländska styrkor dras tillbaka.
Det är sedan upp till Afghanistan att ta kontrollen över sitt eget öde.
