# ID: svediakorp-gov444991
# author: Brie (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 823
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, mina damer och herrar!
Om ni någonsin besökt Afghanistan eller avsett att skaffa mer djupgående information om landet, vet ni hur förfärliga och omfattande skador som landet tillfogats – materiellt, kulturellt, socialt och i mänskligt hänseende.
Inbördeskrig, maktkamper mellan lokala krigsherrar, Sovjetunionens ockupationskrig, Talibanregimens diktatur och även Natos bombningar har dödat och lemlästat miljoner, förstört ekonomin i vad som redan var ett extremt fattigt land och lämnat en stor del av samhället i ruiner.
I flera sekel har Afghanistan varit en bricka i spelet för utländska makters strategiska intressen.
Enligt min åsikt är det läge som råder i dag främst en följd av de krig som startades genom Sovjetunionens invasion och genom Förenta staternas kortsiktiga politik, vilket i båda fallen gav talibanerna en verklig militär och politisk makt i Afghanistan.
Offren har alltid varit afghanska kvinnor, barn och män – miljontals av dem.
Detta betänkande är dock inte avsett att handla om våra skilda åsikter om det som hänt – även om det verkligen finns sådana – utan om vår gemensamma ståndpunkt att den internationella gemenskapen måste ta ansvar för att i mycket stor skala ge den afghanska befolkningen ett politiskt, finansiellt och ekonomiskt stöd för att skapa en fredlig, demokratisk och social framtid åt sig.
Detta bistånd och det finansiella stöd som särskilt kommer från kommissionen får inte minskas utan måste ökas för att hänsyn skall kunna tas till de förhållanden som råder.
Det vore oansvarigt av den internationella gemenskapen att, i skuggan av kriget i Irak och de tragiska motsättningarna där, dra sig tillbaka från sitt åtagande till Afghanistan och försvaga sin solidaritet med dess befolkning.
Jag tror att Afghanistan just på grund av situationen i Irak och den unilateralistiska hållningen till den situationen måste bli en framgång för den internationella gemenskapen, med FN-stadgan i botten och med en nyckelroll för FN.
Betydande och positiva förändringar har skett sedan talibanerna drevs bort.
Dessa har främst kunnat genomföras tack vare de politiska krafterna i Afghanistan självt.
Den konstitution som just antagits är ett särskilt viktigt tecken på framsteg eftersom den garanterar grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter, ger rättvisa åt alla etniska folkgrupper och betonar jämlik behandling av kvinnor och män.
Det senare är inte bara oerhört viktigt med hänsyn till den fördrivna regimens brutala förtryck av kvinnor och flickor utan även med hänsyn till det faktum att situationen i dag fortfarande är helt otillfredsställande, då kvinnor och flickor fortfarande upplever oerhörda nackdelar och är uteslutna från deltagande i många aspekter av det sociala livet och då fruktansvärt våld mot kvinnor är ett faktum i det dagliga livet, med tusentals sådana fall.
Den internationella gemenskapen måste, som vi gör i vårt betänkande, kräva allmänna mänskliga rättigheter där kvinnors rättigheter ingår.
Detta får inte ske med en överlägsen hållning, utan genomföras på ett konsekvent sätt.
Trots dessa – och andra – framsteg är situationen i Afghanistan extremt osäker.
De allra mest akuta problemen är den obefintliga eller minimala säkerheten i många regioner, den inneboende risk för konflikter som krigsherrarnas, guvernörernas och narkotikahandlarnas obrutna militära makt medför.
Avväpningsprocessen har stannat upp, det visar sig vara svårt att demobilisera soldater från de privata arméerna och återintegrera dem i samhället, talibanerna omgrupperar sig i vissa av de södra och sydöstra delarna av landet och det har skett en dramatisk ökning av odlingen av opiumvallmo och av narkotikahandeln.
Dessa problem får inte tillåtas hindra det kommande presidentvalet från att genomföras på ett korrekt sätt, så därför uppmanar jag alla parlamentets ledamöter, och särskilt de som hör till gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna, att inte stödja de ändringsförslag som försöker ta bort beskrivningen av dessa problem.
Om vi gör det tror jag inte att vi gör Afghanistans befolkning någon tjänst och inte heller gör vi oss själva någon tjänst med det om vi vill fortsätta att behålla Afghanistan som en internationell politisk prioritet.
Jag vill i det sammanhanget även påminna er om att när vi nyligen delade ut Sacharovpriset till FN: s generalsekreterare och hans organisation så gjorde vi det till åminnelse av den FN-personal som dödades i Irak.
Den varning om sämre säkerhet som så sent som den 15 januari gavs av Lakhdar Brahimi, som då var FN: s särskilda sändebud till Afghanistan och nu är dess särskilda sändebud i Irak, måste tas på allvar.
Jag vill tacka alla mina kolleger i utskottet och i alla partigrupper.
Jag tror att vi hade en gemensam vilja att klargöra hur stor prioritet Afghanistan har.
Stort tack även till Europeiska kommissionen, till dess personal i Kabul och till Francesc Vendrell, dess särskilda representant där.
