# ID: svediakorp-gov444983
# author: Medina Ortega (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 513
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag anser att både kommissionären och föredraganden, José María Gil-Robles Gil-Delgado, har uttryckt det väsentliga i förslaget och Josu Ortuondo Larrea har också gett en del information som det inte finns någon anledning för mig att upprepa.
Detta är ett samtyckesförfarande, vilket betyder att parlamentet måste anta beslutet för att det skall bli bindande, och i detta speciella fall har parlamentet agerat snabbt, för skrivelsen från rådet med kravet på samtycke är daterat den 8 januari och i morgon den 12 februari, en månad och fem dagar senare, kommer parlamentet att ge sitt bifall.
Jag anser att utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden har varit exemplariskt i detta avseende, eftersom kravet lades fram så att vi hade utsett José María Gil-Robles Gil-Delgado redan i oktober.
Därmed kunde vi snabbt anta rådets förslaget när detta anlände.
Jag tycker att detta är ett bra exempel på interinstitutionella överenskommelser mellan de tre institutionerna, nästan.
Vad beträffar innehåll har Josu Ortuondo Larrea påpekat det faktum att resurserna är otillräckliga.
I fallet med ” Prestige ” till exempel, talar vi om 5 000 miljoner euro, vilket endast är en femtedel av det belopp som behövs för att täcka skadorna.
Det är på grund av detta som Josu Ortuondo Larrea betonar behovet av en kompletterande europeisk fond.
Jag skulle dock vilja diskutera andra, mer rättsliga frågor.
Först och främst är det, enligt gemenskapsrätten, inte medlemsstaterna som har kompetens inom detta område, utan EU som en helhet.
Den överenskomna formeln är en förnuftig sådan: medlemsstaterna undertecknar i gemenskapens intresse.
Vi hoppas att rättssystemet kan ändras så att Europeiska gemenskapen själv kan bli en faktisk medlem för att undvika situationer liknande den att vissa medlemsstater som Österrike och Luxemburg inte vill vara med i avtalet förrän 2005.
Det finns också en annan ganska märklig situation: Danmark är inte bundet till detta beslut, och det är ju så att Danmark är en av de medlemsstater som är mest utsatt för denna typ av olyckor på grund av sina sund.
Jag undrar om det danska folket vet att skador som orsakats av denna typ av olyckor i Danmark inte täcks till följd av detta undantag.
Jag anser därför att kommissionen, även om den har agerat så snabbt och effektivt som möjligt, bör påbörja framstegen i detta avseende.
Detta är inte ett avtal som medlemsstaterna undertecknat i gemenskapens intresse, utan ett avtal som Europeiska unionen undertecknat i hela EU: s intresse: att försvara nationell suveränitet gagnar inte Europeiska unionens invånare, och det är det vi är intresserade av.
Detta skulle vara en grundläggande lärdom att dra av denna typ av avtal.
Vi kan inte fortsätta att arbeta med gamla verktyg från förr, då medlemsstaterna agerade för att försvara nationella intressen, när vi nu tar itu med kollektiva intressen som bevarande av miljön inom EU.
