# ID: svediakorp-gov444981
# author: Gil-Robles Gil-Delgado (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 647
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Det betänkande vi debatterar uttrycker den överenskommelse som parlamentet efterlyst, vilket vi just hörde, för att medlemsstaterna skall kunna upprätta och ratificera 2003 års protokoll till den internationella konventionen om ersättning av skada orsakad av förorening genom olja.
Som det precis har förklarats för oss, skapade konventionen en fond för att ersätta skadeoffer och det bör påpekas att den finansieras genom bidrag från företag eller andra enheter som tar emot olja som transporteras sjövägen.
Därför kommer ökningen av det högsta kompensationsbeloppet från nuvarande 162 miljoner euro, som krävs i detta protokoll, inte att belasta allmänna fonder, utan i stället dem som tjänar på handeln med olja.
Sedan 1978 har fonden använts i fler än hundra fall, och i de flesta av dessa var den gräns som sattes tillräcklig.
Dock har kommissionären påmint oss om att olyckorna med ” Erika ” och ” Prestige ” har visat att den gränsen nu är omodern och behöver utökas.
Efter den våg av känslor och oro som utlöstes av den senare av dessa katastrofer, begärde EU: s stats- och regeringschefer därför i mars 2003 att fonden skulle utökas till en miljard euro, och i maj samma år antogs den berömvärt snabbt av medlemsstaterna i Internationella sjöfartsorganisationen.
Strax efteråt samma år, i juli 2003, stödde parlamentet i sin resolution om ökad sjösäkerhet med anledning av oljetankern ” Prestiges ” förlisning (betänkande av Dirk Sterckx) den globala organisationens beslut och uppmanade medlemsstaterna att ratificera det relevanta protokollet så fort som möjligt.
Detta var första gången de uppmanades att ratificera det snabbt.
Som vi har hört agerade kommissionen inte bara snabbt utan också med ett tydligt politiskt engagemang, genom att be rådet att gå vidare från en mycket enkel och löftesrik fas till genomförandefasen, vilket alltid är svårare.
Till sist, när situationen började bli ganska pinsam, befäste kommissionen överenskommelsen under det italienska ordförandeskapet och bestämde ett måldatum, så långt detta var möjligt, vilket är vad kommissionären precis har förklarat för oss.
Sanningen är att utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden enhälligt antog förslaget att ratificera protokollet.
Det skulle faktiskt ha varit tillräckligt att ge samtycke, men jag tyckte att det var viktigt att framhålla kravet i skäl C i beslutet, att det är viktigt att medlemsstaterna undertecknar eller ratificerar protokollet.
Jag måste tillstå att alla ledamöterna i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden var på samma våglängd.
Varför?
Därför att så länge som det inte är undertecknat och ratificerat av dessa medlemsstater kommer vi att förbli i den nuvarande situationen, med andra ord, med en fond som inte räcker till för att täcka en potentiell ersättning.
Det måste därför framhållas att protokollet bör träda i kraft.
Parlamentet ville klargöra att från och med nu kan en försening inte skyllas på eller tillskrivas gemenskapens institutioner.
Det kommer att vara medlemsstaterna, som släpar fötterna efter sig när det gäller att ratificera protokollet, som måste ta sitt ansvar.
Jag vill gärna tro att så inte kommer att vara fallet, och att de alla kommer att ratificera protokollet så snabbt som möjligt.
Herr talman, mina damer och herrar!
Allt som återstår för mig – min tid håller på att ta slut – är att tacka ledamöterna i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden för det stöd de har gett mig, tjänstemännen i detta utskott och i parlamentet för deras ovärderliga hjälp och kommissionen för det politiska stöd de genomgående har gett.
Det betänkande som togs upp i dag är nödvändigt och brådskande.
Jag litar därför på att ni röstar för det.
