# ID: svediakorp-gov444969
# author: De Palacio, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,058
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka Emmanouil Mastorakis och alla parlamentsledamöter för det fantastiska arbete ni genomfört när ni deltagit i något som i nära fem år otvivelaktigt varit en av huvudfrågorna under detta parlaments och denna kommissions mandatperiod.
Ett av de stora framsteg vi gjort tack vare vårt gemensamma arbete under dessa år har varit att helt revolutionera frågan om sjösäkerhet på EU-nivå, och vi har varit mycket ambitiösa, Paulo Casaca, eftersom vi gått från praktiskt taget noll till, jag skall inte säga oändlighet, men vi har i alla fall åstadkommit mycket.
Vi måste fortfarande göra framsteg, med det vi hittills har uppnått har varit imponerande.
Jag skulle vilja säga följande till er parlamentsledamöter.
För det första: när det gäller säkerheten och även frågan om terroristhotet måste någon genomföra de uppgifter som gäller kontroll, övervakning och stöd, vilka ofta hänger nära samman med säkerhetsfrågor av andra slag, och vi anser därför att det vore bättre att byrån hade hand om båda aspekterna.
För det andra: när det gäller frågan om att ge byrån förvaltningsbefogenheter – och jag har förstått att Rosa Miguélez Ramos vill ha detta bättre definierat – är det så att vi har valt att lämna olika alternativ öppna.
Vid en given tidpunkt kommer det att vara möjligt att helt enkelt beställa fartyg, under andra förhållanden att hyra dem och i ytterligare andra fall att själv driva dem direkt.
Det finns olika möjligheter: man kan ha avtal, man kan vara förvaltare, man kan äga.
Vi vill inte utesluta några möjligheter.
Vi får se vilka budgetmedel som finns tillgängliga för oss och vilka omständigheterna är.
Låt oss hoppas att byrån sätter i gång och gör framsteg under en lång tid framöver.
Den måste få marginaler.
Vi blir tvungna att söka efter det lämpligaste arbetssättet, och parlamentet kommer säkerligen, om än bara budgetvägen, att ha mycket att säga till om i fråga om vilket arbetssätt som slutligen fastställs.
För det tredje: när det gäller kustbevakningen, mina damer och herrar, vet jag vad parlamentet vill, och inget skulle glädja mig mer.
Men jag tror att vi måste börja med att ta vissa preliminära steg innan vi kan klara en verklig integrering av de nationella kustbevakningarna och en verklig integrering på alla områden.
För det fjärde talar ni om större befogenheter och flera talare har uttryckt farhågor om att byråns verksamhet skulle komma att ersätta medlemsstaternas ansvar.
Nej, mina damer och herrar.
Vi talar här om en kompletterande och supplementerande verksamhet, som inte på något sätt skall ersätta något.
Det är inte fråga om att ta befogenheter från medlemsstaterna, utan vi talar snarare om möjligheter som inte funnits tidigare och som tack vare byrån, på EU-nivå, kommer att bli tillgängliga för oss så att vi kan kämpa för säkrare och renare hav.
För det femte: När skall byrån flytta?
Så snart som möjligt, mina damer och herrar.
Men ni måste vara medvetna om att vi håller på att förhandla om högkvartersfrågan med de portugisiska myndigheterna.
Om det bara vore upp till oss, skulle flytten ske före sommaren.
Problemet är att de portugisiska myndigheterna har vissa problem i fråga om anläggningarna och vi måste se om dessa kan lösas innan året är slut.
Men det beror inte på oss, utan på de portugisiska myndigheterna.
Hur som helst vill jag tala om att 40 personer redan kontrakterats, däribland tillfällig personal och hjälppersonal och framstående nationella experter.
Vi har lagt stor vikt vid denna aspekt eftersom vi anser att det är här vi kan finna den samlade erfarenheten och kunnandet, och eftersom det dessutom kommer att bidra till ett bättre samarbete med unionens stater, och jag upprepar att vi inte är ute efter att ta ifrån dem befogenheter, utan snarare att ge dem mer stöd.
När det gäller förvaltning och reaktioner vid föroreningsproblem skall tio personer avdelas till detta, sju till utbildning, och för säkerhetsfrågor, med hänsyn till terroristaspekten, omkring åtta personer.
Jag vill framhålla för parlamentets ledamöter – och därmed svara Rosa Miguélez Ramos – att det är uppenbart att Iberiska halvöns nordvästra kust är ett av de områden där risken för föroreningar från fartyg är som störst.
Vi behöver bara se efter var de flesta olyckorna har skett under de senaste åren: utanför Galiciens kust.
Andra riskområden är Engelska kanalen, Bretagnes kust med flera.
Tanken är att saneringsfartygen skall vara koncentrerade till och ha sin hemmahamn, främst som operativ bas, i de områden där risken är störst, och de kommer naturligtvis också att behövas i Medelhavet.
Slutligen vill jag framhålla att byrån också måste ha kontor vid Medelhavet.
Detta är frågor vi arbetar med.
Herr talman!
I dag kommer vi – hoppas jag – att anta och om en stund också att debattera frågan om ansvar och den internationella fonden för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (IOPCF).
Även här – och detta är vår sista sammanträdesperiod – fortsätter vi att göra framsteg och komma överens om extremt viktiga frågor så att vi alla tillsammans kan förse Europeiska unionen med ett rättssystem och ett system för resurser som verkligen kan göra det möjligt för oss att bekämpa förorening av havet och förbättra säkerheten.
Vi är medvetna om att vi sannolikt i framtiden kommer att få ta itu med frågor som bekvämlighetsflaggning och vissa aspekter av sjöfartslagstiftningen – här refererar jag till Paulo Casacas inlägg.
Vi kommer att ha banat vägen och jag hoppas att den som tar över efter mig – för detta är ett stafettlopp – kan slutföra det arbete som vi alla tillsammans har främjat under alla dessa år.
När det gäller befälhavarnas ansvar – och jag tror att vi här har fått svar från olika håll – vill vi alla att människor skall få åtnjuta alla tänkbara friheter, men det finns en viktig punkt och det är att vi måste respektera domstolsbeslut i alla unionens länder.
