# ID: svediakorp-gov444952
# author: Medina Ortega (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 423
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Detta är inget lagstiftningsförfarande utan ett samråd, en preliminär fas, och jag vill framhålla att parlamentet här inte agerar i egenskap av lagstiftande organ utan som företrädare för det europeiska civilsamhället och att det troligen inte finns någon annan institution som företräder det europeiska civilsamhället så troget som vi, eftersom vi är valda av medborgarna.
Kommissionens förslag är goda idéer.
Vi är nu på grönboksstadiet, och vi hoppas att kommissionen kommer att lägga fram sina förslag inom kort.
Framför allt vill jag välkomna det faktum att kommissionen nu tar upp ett av de viktigaste förslagen i parlamentets rekommendationer – att man använder sig av förordningsformen, vilket är det lämpligaste sättet att anta dessa bestämmelser.
Vi kan inte låta det stanna vid ett direktiv, eftersom detta skulle ge de nationella myndigheterna för mycket spelrum och leda till oklarheter i fråga om tillämpningen av reglerna.
För det andra anser jag att betänkandet av Giuseppe Gargani innehåller en mycket viktig idé: idén om vikten av kodifiering.
Denna idé återspeglas också i den interinstitutionella överenskommelse som nyligen slöts mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
Vi måste i möjligaste mån, efterhand som vi antar lagbestämmelser, kodifiera dem så att vi inte sedan upptäcker att vi står där med en serie förordningar, direktiv, beslut och så vidare som inte hänger ihop.
Vi börjar nu få en rad konkreta regler om samarbete på området privaträtt och idealet vore att kunna samla dem i en kodifierad text, och vi skulle också kunna överväga en typ av permanent kodifiering, det vill säga att varje ny regel skulle integreras med de andra för att åstadkomma största möjliga överensstämmelse i lagtexten.
Detta är naturligtvis inte rätt tillfälle att ge kommissionen rekommendationer i denna fråga, men det finns en möjlighet att göra detta, och vi bör därför försöka åstadkomma detta och försöka få det antaget.
Sammanfattningsvis anser jag att samarbetet mellan parlamentet och kommissionen fungerar bra i den inledande fasen.
Jag tror att de förslag kommissionen kommer att lägga fram för parlamentet från och med oktober kommer att tas emot väl och att vi kommer att kunna arbeta för medborgarnas bästa för att få gemenskapslagarna så harmoniserade och sammanhängande som möjligt, vilket, som Paolo Bartolozzi påpekade tidigare, kommer att gynna småföretagen och de vanliga medborgarna, vilka förväntar sig mer av Europeiska unionen än bara en mekanism för internationellt diplomatiskt samarbete.
