# ID: svediakorp-gov444892
# author: R&e, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 901
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Detta är faktiskt en väldigt intressant och omfattande fråga, precis som jag skulle vänta mig av Mary Banotti.
Som Mary Banotti utan tvekan är medveten om bad Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000 medlemsstaterna och särskilt kommissionen att vidta åtgärder som skall ha en avgörande inverkan på utrotandet av fattigdom; alla Lissabonmål fokuserades inte uteslutande på företagande.
Här enades man också om att medlemsstaterna skulle samordna sin politik för att bekämpa fattigdom och social utslagning på grundval av den öppna samordningsmetoden, genom att kombinera gemensamma mål, nationella handlingsprogram och gemensamt avtalade indikatorer i syfte att främja mer ambitiösa och effektiva politiska strategier för social integration, tillsammans med ett gemensamt åtgärdsprogram som skulle löpa från 2002 till 2006 och vara utformat för att uppmuntra samarbete och utbyte av erfarenheter och bästa förfarande mellan medlemsstaterna.
Det här var en ganska omständlig mening, men propositionen var fokuserad på ett meningsfullt sätt.
Efter framläggandet av den andra rundan med nationella handlingsprogram om social integration för perioden 2003-2005 antog kommissionen sin andra rapport om social integration i december 2003.
I rapporten fastställs nyckeltrender och utmaningar i hela unionen.
Det är också intressant att det i den fastställs förfaranden för grupper och innovativa tillvägagångssätt av gemensamt intresse.
Det kommer att utgöra grundvalen för rådets och kommissionens gemensamma rapport om social integration som kommer att läggas fram i mars vid Europeiska rådets vårmöte.
Ett viktigt inslag i rapporten är den ökade uppmärksamhet som ges regionala och lokala variationer i nivåerna på fattigdom och social utslagning, och att de underliggande orsakerna till fattigdom och social utslagning kan variera mellan regionerna.
Jag misstänker att detta var en fråga som Mary Banotti i hög grad hade i åtanke när hon formulerade sin fråga.
Särskilt på regional bas bildar regioner som är på tillbakagång med negativ migration, hög arbetslöshet och ökande beroende kontrast till problemen för överbefolkade och växande regioner där frågor om bostäder framhävs starkare.
Det finns skillnader och regionala avvikelser som fyller på helhetsbilden.
Frågan om marginaliserade landsbygdsområden med åldrande befolkningar, dålig samhällsservice och högre beroendenivåer framhävs också i studien.
Därutöver ges särskild tyngd åt de särskilda koncentrationerna av fattigdom och mångahanda brister bland befolkningsgrupper, särskilt i städerna, till exempel bland migrerande befolkningar.
Vad jag vill ha sagt angående fattigdom är att det finns regionala skillnader och avvikelser, som vi alla är medvetna om.
Detta är bakgrunden, och mot denna bakgrund betonar rapporten betydelsen av att medlemsstaterna utvecklar integrerade och samordnade strategier på lokal och regional nivå.
Det är särskilt viktigt i befolkningsgrupper som ställs inför mångahanda brister.
Sådana strategier bör syfta till att anpassa politiken efter den lokala situationen, underlätta att alla aktörer mobiliseras och engageras – inbegripet den tredje sektorn – och tillhandahålla samhällstjänster som är mer tillgängliga och som håller hög kvalitet för de fattiga och för socialt utslagna medborgare.
Så vitt det irländska ordförandeskapet anbelangar så kommer ordförandeskapet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att unionens mål för social integration fullt ut återspeglas under förberedelserna för och vid uppföljningen av Europeiska rådets vårmöte.
För första gången kommer man till exempel vid mötet i mars 2004 i rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) att till Europeiska rådets vårmöte vidarebefordra ett dokument med centrala meddelanden som kommer att inkludera dess synpunkter på frågan.
Det kommer också att avge en rapport om Lissabonmålen avseende socialt skydd och sysselsättningspolitik, däribland målen att bekämpa fattigdom och främja social integration i medlemsstaterna.
Avslutningsvis kommer det irländska ordförandeskapet att ta ett antal initiativ för att bistå medlemsstaterna när det gäller att utveckla ytterligare politiska riktlinjer och program för att bekämpa fattigdom och främja social integration.
Det kommer att hållas tre särskilda konferenser under det irländska ordförandeskapet.
Den första av dessa skall hållas den 1 och 2 april i Bundoran i grevskapet Donegal, som är en särskilt lämplig plats med tanke på dess regionala ställning.
Konferensen kommer att ta itu med att få ihop rörlighet med social integration och den sociala och ekonomiska politikens roll.
Den andra kommer att hållas den 13 och 14 maj i Dublin: Konferensen om familjer, förändring och socialpolitik i Europa.
Detta kommer att innefatta en diskussion om familjen som ett fokus för social integration och social sammanhållning.
Den tredje kommer att äga rum den 28 och 29 maj i Bryssel.
Den kommer att vara en uppföljning av en tidigare konferens.
Det kommer att hållas ett särskilt möte med människor från Europeiska unionens länder som har upplevt fattigdom.
Syftet med den här konferensen kommer att vara att utveckla ytterligare sätt att främja deltagande på alla nivåer för människor som har erfarenhet av fattigdom och att främja byggandet av strukturella nätverk för att underlätta detta.
Jag är säker på att ledamoten kommer att instämma med mig om att när det gäller att formulera politiska riktlinjer, oavsett hur bra vi är på att dra upp riktlinjer för unionens politik, så är det bara genom att lyssna på människor som har haft erfarenhet ute på fältet som man verkligen drar upp politiska riktlinjer som effektivt och helt fokuseras på behoven hos de familjer och befolkningsgrupper som lever i fattigdom.
