# ID: svediakorp-gov444884
# author: Bolkestein, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,116
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag vill gärna inleda med att tacka parlamentsledamöterna för deras synpunkter på det jag sade i början av den här debatten och även för alla övriga påpekanden som har gjorts om den här viktiga frågan.
Jag vill gärna ta upp några punkter vid den här debattens avslutning med hänsyn till ämnets betydelse.
För det första vill jag gärna säga något om en verkligt viktig aspekt av det här fallet: skatteparadis och för särskilda ändamål skapade juridiska enheter.
Situationens hela komplexitet i fallet Parmalat, när det gäller bruket av finansiella center utomlands och för särskilda ändamål skapade juridiska enheter, återstår ännu att klarläggas.
Det är tydligt att det är dags nu att införa lite riktig ordning här.
Alla dessa typer av särskilda transaktioner bör omfattas av tre krav: för det första bör de anges i bolagets bokslut, för det andra bör det aktuella bolaget förklara syftet – varför har bolaget dessa särskilt skapade enheter? – och för det tredje bör koncernrevisorn göras ansvarig för att kontrollera att det som förmodas finnas verkligen finns.
Det måste bli större kontroll över dessa i hög grad komplexa företagsstrukturer.
Efter samma linjer kommer kommissionen att överväga ökade krav på särredovisning i samband med ändringsförslagen till det fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktivet.
Dessa ändringsförslag beräknas antas senast i september 2004.
Frågan om insyn i särskilt skapade enheter och andra lagliga arrangemang är under övervägande av kommissionen, både internt inom Europeiska unionen och i ett vidare internationellt sammanhang.
För det andra vill jag gärna säga något om revision.
Man skulle gott kunna fråga sig om det inte föreligger ett systemfel i granskningsfunktionen.
Även om jag anser att revisorn har en viktig roll att spela när det gäller att garantera ordentlig ekonomisk redovisning, så är det inte den enda faktorn som detaljgranskas.
Det är viktigt att ta en mer övergripande bild av ansvaret för ekonomisk redovisning och för hur kapitalmarknaderna fungerar.
Vid sidan av revisorerna borde vi också ifrågasätta rollen för ledningen, för externa styrelseledamöter, för systemen för företagsstyrning, för kreditvärderingsinstituten – som nämnts här i eftermiddag – och för investeringsbankerna.
Med avseende på revisorerna tror jag att det finns ett behov av en starkare ryggrad för att motstå lagstridig redovisning och otillbörliga kommersiella påtryckningar från de reviderade enheternas sida.
Åtskilliga åtgärder som kommissionen kommer att föreslå i sitt kommande direktiv borde hjälpa revisorerna att hålla ryggen rak; till exempel, krav på oberoende, stark offentlig tillsyn, kommunikation med granskningsnämnder och seriösa externa kvalitetsgranskningar.
Vi kan också fråga om det föreligger en redovisningsfråga.
Av allt att döma kräver inte den nuvarande italienska lagstiftningen om årsbokslut vare sig en kassaflödesanalys eller mycket information om derivat och deras inverkan på den ekonomiska ställningen.
Direktivet om redovisning till verkligt värde, som antogs 2001, har varit i kraft sedan den 1 januari 2004.
Det direktivet kräver utförlig särredovisning av finansiella instrument, såsom det verkliga värdet av finansiella instrument, information om deras omfattning och bokförda värde, och en tabell som visar rörelserna i verkligt värde.
Årsbokslut som har iordningställts på grundval av internationella redovisningsnormer, som kräver en kassaflödesanalys och även verkliga värden, skulle ha återspeglat Parmalats faktiska ekonomiska ställning bättre och skulle kanske ha förhindrat bedrägeri, åtminstone i den skala som inträffade.
Sedan har vi frågan om företagsstyrning.
I punkt 7 i resolutionen fastslås att de politiska riktlinjerna i handlingsplanen om företagsstyrning huvudsakligen baseras på insyn och offentlighet.
Det är visserligen fullkomligt sant att det finns viktiga initiativ om insyn och offentlighet, men handlingsplanen innehåller också betydelsefulla initiativ som införs genom direktiv: den föreslår passande och proportionerliga bindande bestämmelser till exempel för aktieägarnas rättigheter och även för styrelseledamöternas ansvarighet.
Vad avser oberoende styrelseledamöter aviserar handlingsplanen en rekommendation som syftar till att stödja deras roll, åtminstone på basis av att följa reglerna eller förklara varför reglerna inte följs.
Det är därför sant att offentlighet är centralt.
Men samråd om handlingsplanen har visat att det är tveksamt att ett tillvägagångssätt som grundar sig på bindande bestämmelser vad gäller förvaltningskommittéernas roll och sammansättning skulle vara särskilt meningsfullt.
Som avslutning på denna viktiga debatt vill jag till sist gärna citera Giovanni Claudio Fava som sade att vi behöver ” globala bestämmelser ”.
Jag instämmer.
Det är inte så lätt att åstadkomma globala bestämmelser.
Världshandelsorganisationen (WTO) nämndes: det är en möjlighet.
OECD lägger ned en hel del arbete på det här området och vi bör vara försiktiga så att vi inte rusar i väg.
Jag skulle därför gärna stödja OECD så mycket som möjligt i dess arbete.
Pierre Jonckheer sade att detta är ett gyllene tillfälle att visa medborgarna vad vi är här för.
Han har rätt, för som många deltagare i den här debatten har sagt är det småfolket som kommer till skada först och som förlorar sina pensionsrätter eller sina jobb.
Vi måste klargöra att Europeiska unionen vidtar de mått och steg som är nödvändiga för att sätta stopp för den här sortens metoder, och det kommande parlamentsvalet erbjuder kanske ett bra tillfälle att göra det.
Pierre Jonckheer undrade också om styrelseledamöterna kommer att klara uppgiften.
Det är en högst relevant fråga.
Är de åtgärder som har vidtagits av kommissionen, ministerrådet och parlamentet tillräckliga?
Som Klaus-Heiner Lehne och lord Inglewood har sagt kan man inte lämna några garantier.
Det är omöjligt att ge garantier för att någonting av det här slaget inte kommer att inträffa – garantier finns bara för dammsugare!
Det är något som vi inte kan göra, men vi kan göra det väldigt svårt för folk med onda avsikter som försöker fortsätta med sitt arbete.
Vi befinner oss litegrann i valet och kvalet mellan å ena sidan Pierre Jonckheer, som säger att vi borde se till att något sådant här inte händer mera, och å andra sidan Benedetto Della Vedova, Klaus-Heiner Lehne och lord Inglewood som säger att det är omöjligt att fullt ut undvika straffbart bedrägeri.
Vi kan emellertid göra det svårare.
De åtgärder som har vidtagits av kommissionen och av Europeiska unionen gör det i själva verket mycket svårare för något sådant att hända igen.
Jag hoppas att samtliga parlamentsledamöter kommer att förena sig med kommissionen när det gäller att göra klart för väljarna att kommissionen gör sitt jobb och att Europaparlamentarikerna också gör sitt jobb för att förhindra att något sådant händer igen.
