# ID: svediakorp-gov444881
# author: Andria (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 491
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, kommissionär Bolkestein, mina damer och herrar!
Parmalats kollaps och andra oroande ekonomiska kriser före och efter den har visat på begränsningarna i de regler som styr våra finansmarknader.
Precis som i Förenta staterna, när Enron-skandalen stod på sin höjdpunkt, och i Förenade kungariket, med sina 34 betalningsskandaler, insåg vi omedelbart även i Italien att vi måste införa en sträng lagstiftning för att ge spararna ett mer effektivt skydd – och i en vidare mening – försöka begränsa den förtroendeförlust som oundvikligen skulle drabba den berörda finansmarknaden.
Men i sådana här fall måste vi bortse från våra känslomässiga reaktioner och framför allt får vi inte låta oss påverkas av ett ytligt intryck, hur allvarligt det än är, av vad som har hänt och vilka motiven bakom kan ha varit.
Därför stöder jag inte extrema åtgärder, såsom möjligheten att inrätta en övermyndighet för övervakning.
Risken är att vi skulle skapa ett nytt organ som skulle få det svårt att ge något konstruktivt bidrag till en miljö som måste struktureras om.
De gällande bestämmelserna måste tillämpas väl och de behöver verkligen få en ny utformning.
Konkurslagstiftningen skulle också kunna spela en viktig roll: principen om fordringsägarnas lika rättigheter och ” skymningsperioder ” bör också ha en roll att spela i såväl tvångsförvaltning som kontrollerad förvaltning.
Detta skulle stärka skyddet för fordringsägarna.
Dessutom skulle kreditsystemet, som inte är helt utan skuld i fallet Parmalat, inte enväldigt få döma över händelseförloppet.
I stället skulle det bedömas av en utsedd domare.
Så, för att fortsätta med de långtgående förslagen, skulle vi behöva öka tillgången till information om alla finansiella produkter som finns tillgängliga för allmänheten, både i förhandsprospekt och i efterhandsinformation, och lösa problemet med den ojämna information som nu finns tillänglig för allmänheten om de olika finansiella produkterna på marknaden.
Övervakningen av öppenheten måste utvidgas till att gälla allt, även bank- och försäkringsprodukter, som erbjuds spararna och som omfattar förvaltarinflytande.
Det går inte att undvika att införa strängare regler om oförenlighet för att skydda inspektionsorganens oberoende.
När det gäller företag som utfärdar obligationer måste vi emellertid göra mer: det måste utfärdas dokument som är bindande för företaget där det anges vad företaget skall göra, när det skall göra det och vilka investeringsprodukter som skall användas.
Men framför allt måste vi komplettera revisorerna med en person som redan har funnits i Förenta staterna i tio år: en etikövervakare.
Den här personen, som skall lyssna in sig på och identifiera signaler, måste kunna uppfatta även svaga varningssignaler som förbises av analytiker som koncentrerar sig på bevis.
När man går igenom vad etikövervakaren har gjort går det att konstatera att det gett resultat inte bara för förvaltningen utan också – externt – för företagets trovärdighet.
