# ID: svediakorp-gov444877
# author: Angelilli (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 374
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Såsom mina kolleger redan har sagt är det multinationella Parmalats finansiella krasch en mycket allvarlig händelse för Italien och berör tusentals italienska småsparare; kraschen kommer troligen att skada den finansiella trovärdigheten och i framtiden skapa en omfattande misstro mot vårt land även bland internationella investerare.
En av orsakerna till finanskraschen var framför allt att ett stort revisionsföretag godkände falska finansiella uttalanden från Parmalat-koncernen, som anses ha dolt sanningen om företagens tillgångar.
Det är dessutom tydligt att övriga instanser som anlitats för finansiell revision – och – inte heller lyckats utföra nödvändiga inspektioner korrekt och vid rätt tidpunkt.
Flera av de mest välkända kreditinstituten på världens finansmarknader – både italienska och europeiska – verkar också vara inblandade i historien; de utfärdade ett okontrollerbart antal obligationslån som inte längre kan lösas in.
Parmalat-affären har av samtliga dessa skäl beskrivits som Europas, även om den i själva verket är allvarligare än den amerikanska skandalen, eftersom USA: s BNP är betydligt högre än Italiens.
Som vi alla känner till är Parmalat-kraschen tyvärr bara den senaste i en lång rad liknande affärer som inträffat i Europa.
Så vad kan Italiens och EU: s medborgare, som ofta faller offer för denna finansiella äventyrspolitik, förvänta sig?
Jag tror att de förväntar sig snabba och konkreta åtgärder, både för att skydda Parmalat-koncernens arbetstagare, som är det specifika fall som är aktuellt, och – mer generellt – för att skydda och kompensera de småsparare som drogs med i kraschen.
Dessutom förväntar de sig att instrument fastställs för att förhindra att verksamhet av detta slag återkommer i framtiden och för att begränsa de konsekvenser småspararna maximalt kan utsättas för.
Jag skulle slutligen vilja uppmärksamma kommissionären på två aspekter: Jag tror att det är dags att inrätta ett organ för övervakning och kontroll på EU-nivå – ett sorts europeisk börsinspektion – med rätt att inspektera och utfärda sanktioner och som direkt underställs ECB: s kontroll, utformat för att kontrollera effektivitet och insyn på aktiemarknaden för att så långt det är möjligt skydda investerarna.
Till sist bör en svart lista upprättas så att skatteparadis blir olagliga.
