# ID: svediakorp-gov444875
# author: Cauquil (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 335
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I flera år tvingades Parmalats chef använda samma språk till sina 36 000 anställda, spridda i omkring 30 länder, som alla chefer använder gentemot sina anställda.
De tvingades höra att det var omöjligt att höja deras löner, att personalstyrkor måste skäras ned och att detta var nödvändigt i konkurrensens intresse.
Arbetstagarna vid företaget har nu sett hur grova dessa lögner var.
De inser att de har blivit bedragna.
Hur många löner kunde ha ökats med de 14 miljarder euro som deras chef förskingrade?
Hur många förment nödvändiga avskedanden hade kunnat undvikas?
Det sista halmstrået är att alla de som har varit delaktiga i dessa fall av förskingring – banker och förvaltningar – kommer att fortsätta som förr, medan företagets 36 000 arbetstagare riskerar att förlora sitt livsuppehälle och tusentals mjölkbönder påverkas.
Men hur många andra Parmalat finns det bland de företag ni hävdar utgör den majoritet som agerar etiskt och ärligt, men som ännu inte avslöjats?
Dessutom – hur skall vi få reda på det?
Hur skall människor kunna skilja på vinningslystna chefer och chefer som hävdar att de inte är det?
Är det inte i själva verket så att alla stora företag, i likhet med den öppna gangsterstil som Parmalatcheferna och många andra följde, tillämpar samma gangsterpraxis – i detta fall laglig – att stänga fabriker och handlöst slänga ut arbetarna för att enbart göra ytterligare kapitalvinster på aktiebörsen?
Era lagar ger chefer och styrelser diktatorisk makt över sina företag.
Vi är för att arbetare, konsumenter och befolkning skall kunna kontrollera företagen, deras bokföring, deras sätt att realisera sina vinster och deras sätt att utnyttja dem.
Gemenskapen behöver ha en fortlöpande tillsyn över företagen och förbjuda beslut som tydligt strider mot gemenskapens intressen.
Det finns inte bara skatteparadis i Bahamas.
För att avskaffa dem som finns här i Europa måste bank- och företagssekretessen avskaffas.
