# ID: svediakorp-gov444872
# author: Villiers (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 640
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Som vi har hört var fallet Parmalat en katastrof för koncernens anställda, för investerare, för sparare, för koncernens långivare, för dess kunder och faktiskt för finansmarknaderna.
Det är vår skyldighet som lagstiftare och som den instans som drar upp riktlinjerna för unionens politik att ta reda på hur vi bör reagera på detta och att ta reda på vad vi kan göra för att försöka förhindra att den här sortens katastrof händer igen.
Hur kan vi se till att man sätter stopp för den här typen av kriminellt beteende innan det antar de katastrofala och ödesdigra proportioner som det fick i Parmalat, innan det får pågå i åratal, som det uppenbarligen gjorde i Parmalat?
Jag vädjar till kammaren att se till att vår reaktion står i proportion till det inträffade, att den är väl avvägd och ser på fakta i det inträffade på ett sansat sätt, att vi får en noggrann analys av det inträffade, av vad som gick fel – om något – med systemet för tillsyn, och hur vi kan förbättra ramen för lagstiftning och tillsyn i syfte att försöka förhindra att ett Parmalat händer igen.
Vi kan vara stolta över det faktum att den här processen startade innan Parmalat hände, för det har, som redan har sagts här, förekommit skandaler i hela världen.
Enron är den största, men det finns andra i hela Europeiska unionen.
Ett fåtal människor var tillräckligt dumma för att säga ” ja ja, Enron hände i USA och vi har inga problem i Europeiska unionen ”.
De som sade detta känner sig uppenbarligen ganska dumma nu för det här, men det var inte den allmänna reaktionen på Enronkrisen här och i medlemsstaterna.
Vi tittade på vad som hände och reagerade på det.
Det kommer att hjälpa oss därför att vi har berett marken i syfte att försöka tackla en liknande katastrofal händelse inom själva Europeiska unionen.
Som många har nämnt måste vi titta på den roll som fackmännen – bankdirektörerna, revisorerna, kreditvärderingsinstituten – som var involverade i Parmalat spelar, för att se om det i framtiden finns något sätt att se till att de inte låter sig duperas, att de har förmåga att bistå sparare och investerare när det gäller att upptäcka den här sortens bedrägeri och att de underkastas ordentlig tillsyn.
Vi måste också undersöka om ytterligare reglering skulle garantera att deras förmåga att upptäcka den här sortens bedrägeri förbättras.
Men vi bör inte göra misstaget att försöka göra revisorer och jurister och kreditvärderingsinstitut till poliser, eftersom det helt enkelt inte skulle fungera.
Vi måste också erkänna att den sortens uppenbart kriminella och bedrägliga beteende som vi såg i fallet Parmalat är någonting som aldrig kan elimineras helt och hållet.
Oavsett hur effektivt och omfattande vårt regleringssystem är så kommer det alltid att finnas svindlare och kriminella som bryter mot reglerna.
Vi måste koncentrera oss på att de bestämmelser och regleringar som vi har upprätthålls bättre.
Detta är på många sätt en fråga för medlemsstaterna.
De måste anslå mycket större resurser till sina polismyndigheter, särskilt till dem som specifikt handlägger ekonomisk brottslighet.
Det är en av de största lärdomar vi kan dra av Parmalat.
Vi måste inte nödvändigtvis införa en hel rad nya regleringar, som i längden bara visar sig vara en börda för de många marknadsaktörer som är rakt igenom hederliga.
Vi behöver mer samarbete mellan våra nationella offentliga tillsynsmyndigheter, inte en gemensam offentlig EU-tillsynsmyndighet.
Medlemsstaterna bör anslå mer resurser för att bekämpa ekonomisk brottslighet och för att ha en stor, effektiv polismyndighet som skall fullgöra den uppgiften i framtiden.
