# ID: svediakorp-gov444870
# author: Muscardini (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 535
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
Fallet Parmalat är i likhet med fallet i Italien, i USA och liknande fall i Storbritannien och Frankrike ett tecken på den kris som under en tid har påverkat multinationella finansorganisationer.
Grunden till krisen är den väldiga och fruktansvärda klyftan mellan realekonomi och spekulationsbubblor: en virtuell rikedom i papper som i hög grad överskrider reala tillgångar, baserade på produktion och investeringar.
Det finns en annan gemensam nämnare i de fall jag nämnde.
Den handlar om avsaknaden av eller otillräcklig kontroll från kvalificerade institutioner: centralbanker, börsernas tillsynsorgan, kreditinstitut och professionella inspektionsorgan.
Det är inte någon tillfällighet att dessa organ ständigt upprepar samma refräng när småsparar- och konsumentorganisationer ifrågasätter dem.
De säger att de inte varit medvetna om de verkliga förhållandena, att de hållits i okunnighet om olagligt fiffel.
Antingen ljuger dessa institutioner eller också är tillsynsreglerna så flexibla – och därmed inte särskilt exakta – att det är möjligt att tolka dem så att de ger utrymme för omfattande bedrägerier.
I det första fallet sker detta av sparare / investerare, kanske med bankernas samtycke; detta är en fråga vi dessutom redan har nämnt i flera ärenden som rör problemet med spekulationsbubblor.
Även om vi talade om detta långt innan bubblan brast, uppmärksammades det inte heller i tillräckligt hög grad av EU: s institutioner denna gång.
Jag talar om samtycke, eftersom det framkommit ytterligare ett faktum i dessa fall, nämligen kreditinstitutens motstridiga intressen, som alltid missgynnar investerarna.
Under de senaste veckorna hade vi redan lagt fram en resolution till kommission om att komma förbi de otillräckliga bestämmelserna, i vilken vi efterlyste att initiativ skall tas på EU-nivå i syfte att skydda småspararnas intressen, för att koppla samman alla organ med uppgift att övervaka och kontrollera förbindelserna mellan företag och banker och för att en bedömning skall göras av möjligheten att harmonisera nuvarande regler för att garantera att etiska principer tillämpas, vilket innebär att inspektörer inte får vara avlönade av dem som skall övervakas.
De ökända fall av olaglig verksamhet som får en sådan katastrofal inverkar på hundratusentals småsparares investeringar ger oss ett tillfälle att agera för de oberoende professionella konsulternas räkning – som vi redan har talat om här i kammaren – och att mana kommissionen att se över möjligheten att skapa ett EU-register över sådana yrkesmänniskor.
Å ena sidan försöka lösa de allvarliga problemen med intressekonflikter genom att minska bankernas monopol på rådgivning och, å andra sidan, syfta till en högkvalitativ yrkeskompetens baserad på etik och bevisad erfarenhet från den aktuella sektorn.
Det vi efterlyser är åtgärder för att stödja samtliga arbetstagare vid Parmalatoch kompensera de småsparare som blev lurade – i vissa fall två gånger – inte bara av Parmalat, utan även av dem som rådde dem att göra vissa investeringar.
Vi menar dock att unionen på allvar måste ta ställning till andra potentiellt katastrofala konsekvenser av den enorma klyftan mellan realekonomi och finansiell ekonomi.
Fram till dess att åtgärder vidtas för att minska denna klyfta kommer riskerna att hänga över oss.
