# ID: svediakorp-gov444869
# author: Jonckheer (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
Jag skall inte uppehålla mig någon längre tid vid dramat Parmalat – Italiens åttonde största företag – som enligt de senaste beräkningarna riskerar att kosta tusentals arbetstagare jobbet och de italienska statsfinanserna runt tio miljarder euro.
För att upprepa ert uttalande: ni har själv konstaterat att parlamentet lagt fram en gemensam resolution i ärendet.
I samband med de olika initiativ som ni redogör för eller lägger fram skulle jag vilja att ni berättar mer om det ansvar ni måste ta som kommissionär, och jag vill be er berätta huruvida de förslag till direktiv ni utarbetar verkar vara tillräckliga och stå i proportion till vad som står på spel, framför allt beträffande två punkter.
För det första vill jag gärna som svar till min liberala parlamentskollega Karin Riis-Jørgensen betona att det behövs regler eftersom det finns bedragare.
Om alla vore ärliga skulle vi inte behöva några regler.
Regler behövs därför på grund av bedragarna och reglerna gäller för alla.
Om vi skall använda direktiv som styrmedel behöver vi ytterst korta övergångsperioder och vi måste se till att samtliga medlemsstater införlivar direktiven korrekt.
Vid upprepade intervall, varje år och halvår, skall kommissionens enheter utarbeta utvärderingsrapporter om strategin för den inre marknaden och får inte undgå att notera om ett visst antal direktiv inte har införlivats.
Jag skulle därför vilja fråga er om det i fråga om de ämnen vi nu diskuterar kan behövas rättsliga styrmedel som är direkt tillämpliga i medlemsstaterna och som inte har onödigt långa övergångsperioder.
Annars riskerar vi att hamna i samma typ av situation om ett, eller kanske två, år.
Jag anser att ni och kollegiet har ett direkt ansvar i frågan om val av styrmedel.
Jag har nu kommit fram till min andra kommentar och jag måste säga att jag åter beklagar det faktum att rådet inte är närvarande – jag förstår inte varför rådet är närvarande vid vissa tillfällen och inte vid andra – för jag har redan frågat det irländska ordförandeskapet vad det planerar att göra på detta område.
Finansministern svävade mycket på målet i sitt svar till utskottet för ekonomi och valutafrågor och sade att det var svårt att stoppa människor som vill genomföra bedrägerier, vilket är en åsikt jag givetvis inte delar.
Beträffande off shore-centren undrar jag, herr kommissionär, varför inte frågan om effektiv internationell reglering tas upp i samband med WTO-förhandlingarna.
Frågan berör i själva verket världshandeln lika mycket som den berör kapitalöverföringar.
Ett antal länder begär nya WTO-bestämmelser om finansiella tjänster.
Tror ni inte att Europeiska unionen – rådet och kommissionen – kunde föra upp denna diskussion i WTO, där restriktioner redan införts?
Vi har i FATF-, OECD- och FN-kommittéerna diskuterat problemet med att reglera off shore-centren i flera år och, låt oss inte gå som katten kring het gröt, med att avskaffa skatteparadis.
Anser ni inte att det är dags att lägga in en högre växel, eller måste vi fortfarande invänta ytterligare tio finansskandaler?
Låt mig avsluta, herr talman, med att säga att vi enligt min åsikt nu har en unik möjlighet att visa de euroepiska medborgarna hur nyttig Europeiska unionen är.
Parmalat-fallet är en verklig skandal, liksom det faktum att de politiska myndigheterna inte gör mer eller gör det snabbare: Detta är därför en handlingsväg jag skulle uppmuntra.
