# ID: svediakorp-gov444866
# author: Fava (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 673
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vår grupp uppskattar både kommissionens snabba ingripande i detta synnerligen beklagliga ärende – som är särskilt beklagligt för den italienska ekonomin – och den ansvarskänsla med vilken kommissionären illustrerade sina förslag, vilka är brådskande om de siffror vi handskas med stämmer.
15 miljarder euro motsvarar ett ekonomiskt hål motsvarande 15 procent av EU: s hela budget.
Detta är också resultatet av ekonomisk avreglering och finansiell cynism där det finns många skyldiga, vilket nämndes av Francesco Fiori.
Några exempel: stora banker som svek sina investerares förtroende, internationella rådgivare som ofta medvetet bestyrkte falska konton och övervakningsorgan som inte övervakade.
Och – om jag får nämna detta, herr kommissionär – de regeringar som tillåter skatteparadis är också skyldiga.
Många av dessa skatteparadis kontrolleras av stater som är medlemmar i EU.
Jag skall ge lite statistik för Italien: 25 italienska företag kontrollerar 400 utlandsbaserade företag.
Av dessa är 171 baserade i Delaware, en liten stat i USA, och 127 i Luxemburg, EU: s nervcentrum.
Så vad gör vi då här i Europa?
Jag skulle – också på Renzo Imbenis vägnar – vilja föreslå ett initiativ för att begränsa banksekretessen.
Den nobelprisbelönte ekonomen Joseph Stieglitz nämner att användningen av banksekretess ofta är en av faktorerna bakom ekonomisk instabilitet, och EU predikar lämpligt nog alltid betydelsen av insyn.
Jag vill dock inte att vi skall falla på knä inför några slags föreställningar av den typen.
Vi skulle kunna föreslå att det internationella samfundet slutgiltigt för in en moralisk dimension i globaliseringen, och vi föreslår därför en världsomfattande överenskommelse om banksekretess som vi förbinder oss att följa.
Vad vi föreslår är ett ” Kyoto för bankerna ” – om jag får använda den liknelsen – i den ” finansiella ekologins ” intresse, för att till slut föra in lite etik i den globala ekonomin.
Kommissionär Bolkestein, ni har insett – och ni sade detta – att de nationella kontrollinstrumenten inte är tillräckliga: Vi behöver omgående globala och överstatliga regler.
Vi behöver styra finansmarknaderna och undvika intressekonflikter och skumma affärer mellan banker och företag.
EU måste omgående ta gemenskapens regelverk under nytt övervägande, skärpa straffen för bedrägerier, ingripa mot de skyddade skatteparadisen och fastställa regler för revisorernas absoluta oberoende.
En sådan brådskande och känslig fråga förtjänar kanske större uppmärksamhet från oss – från parlamentet och gemenskapens institutioner – än bara ett enkelt meddelande.
Vi föreslår inte en undersökningskommitté, men kanske en undersökning under ledning av talmanskonferensen – en undersökning som därför också får den status som ett initiativ från talmanskonferensen har – en undersökning som på ett informellt och frivilligt sätt anförtros en grupp av ledamöter och som kan fortsätta även efter denna mandatperiod.
Syftet med den skulle vara att utreda och lägga fram ett förslag, så att vi kan förstå vad som hände, hur det kunde hända och vad som behöver göras för att det inte skall hända igen, så att vi i framtiden kan undvika händelser liknande fallet Parmalat.
Slutligen, herr talman och kommissionär Bolkestein, hänvisas det i kommissionens meddelande till aktieägare och till företagsledningen och till relationer mellan aktieägare och företagsledning, medan man talar mindre eller inte alls om de anställda, som är de första som personligen får betala för tragiska händelser som den med Parmalat.
Vi vill ha en stark markering från denna kammare, som skydd, garanti och stöd för de tusentals anställda – från Parma till Sicilien, anställda inom och utom företaget – som i dag riskerar att förlora sina arbeten och sin inkomst.
Jag menar att en etisk dimension i ekonomin, som vi tidigare hänvisade till genom att påtala hur mycket ansvar som också ligger hos regeringar och hos EU, nu inbegriper ett fortsatt övervägande av skyddet och garantierna för rätten till arbete som ett nyckelproblem.
