# ID: svediakorp-gov444862
# author: R&e, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 771
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Ännu en gång har det varit värdefullt för rådet att höra de synpunkter som har kommit till uttryck i dagens debatt avseende muren, och även situationen i Mellanöstern mera generellt.
Flera av ställningstagandena överensstämmer med rådets inställning, vilken jag försökte sammanfatta tidigare.
Det måste framgå klart av mitt tidigare uttalande att det irländska ordförandeskapet kommer att med kraft hålla fast vid åsikten att den rådande situationen är oacceptabel.
Ledamöterna i denna kammare vet att jag kommer från en liten ö där vi vet en del om skiljelinjer och murar och om separation.
Vi kommer att fortsätta aktivt för att med samtliga parter utforska möjligheten att återuppta rörelsen framåt – även om det är med blygsamma steg i början – i en process som upprepade gånger har kört fast.
Jag vill hänvisa till ett antal av de ställningstaganden som har gjorts under debattens gång.
Vad gäller den mer allmänna inställningen till Mellanösternregionen så bör ansträngningen för att främja fred, framsteg och välstånd för det första vara starkt lokalt förankrad hos dem som bor i regionen.
Den måste också fokusera skäligen starkt på att lösa den israelisk-palestinska konflikten.
När allt kommer omkring är den pågående konflikten ett centralt säkerhetsfaktum för många människor som bor i regionen.
EU: s förnyade fokus på den vidare regionen skulle inte kringgå eller bortse från fördelarna med redan befintliga mekanismer, inbegripet Barcelonaprocessen.
Johannes Swoboda antydde att Europeiska unionens röst inte skulle höras vad gäller det olagliga med muren.
Låt mig påminna om var unionen står när det gäller byggandet av muren.
Unionen kan inte acceptera att uppförandet av ett stängsel eller en mur på palestinsk mark bäst skulle tjäna Israels långsiktiga säkerhet, inte heller har någonting som jag har sagt antytt att detta skulle vara fallet.
Europeiska rådet har uttryckt sin oro över den planerade sträckningen för säkerhetsstängslet och sträckningens avvikelse från den gröna linjen på Västbanken.
Erövrandet av marken på Västbanken eller på Gazaremsan är olagligt, det strider mot folkrättens principer och det underblåser spänningar.
Vidare har de restriktioner som sammanhänger med säkerhetsstängslet resulterat i onödigt lidande för det palestinska folket och i en försämrad ekonomi för de ockuperade områdena.
Unionens röst om detta har varit fullständigt tydlig i alla internationella forum.
Upprättandet av stängslet, eller muren, var också föremål för en resolution av FN: s generalförsamling den 21 oktober som samtliga EU: s medlemsstater och anslutningsländerna gemensamt står bakom.
En annan talare, Caroline Lucas, uppmanade ordförandeskapet att offentliggöra inlagan till Internationella domstolen.
Hon kanske inte är medveten om det, men Internationella domstolens arbetsordning hindrar oss uttryckligen från att göra inlagan tillgänglig för allmänheten.
Det förhåller sig så att domstolen själv inte kommer att offentliggöra uttalanden som den tar emot, och det av precis samma skäl.
Utrikesminister Brian Cowen, som nyligen talade i Irlands senat, pekade på att det israeliska folket inte måste leva i en fästning, omgiven av fientliga grannar, där de är i fara när de promenerar på gatorna eller kör på vägarna, där unga soldater – bara pojkar eller flickor – ständigt är i riskzonen och där en stor del av de nationella tillgångarna går åt till bördan för försvaret.
På samma sätt måste inte Palestinas folk leva i hopplöshet och förödmjukelse där unga människor uppmuntras att spränga sig själva i luften, där hem jämnas med marken och förstörs, där arbetstillfällen är sällsynta eller obefintliga, där människor inte är fria att resa runt i sitt land och där invandring verkar vara den enda flyktvägen.
Vi måste alla hjälpa Israels och Palestinas folk att finna modet och visdomen att bygga upp en ny fred,; modet att tysta ned dem som skulle avvisa en kompromiss och visheten att förstå att ett slut på osäkerheten och lidandet hos de egna grannarna ligger i deras eget intresse på lång sikt.
Vi kan åstadkomma detta, och om vi verkligen gör det så kan det Heliga landet bli ett land av fred och välstånd.
Ännu en gång tackar jag samtliga ledamöter för deras konstruktiva stöd och engagemang i frågan.
Jag tror att det tillvägagångssätt som rådet har antagit är ett lämpligt sådant.
Ingen ledamot av denna kammare behöver vara orolig eller tvivla på ordförandeskapets intresse av att bidra till att lösa frågan.
Jag kommer från en liten ö där vi vet en del om orsakerna till och kostnaderna för splittring.
