# ID: svediakorp-gov444845
# author: Gahler (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 709
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, mina damer och herrar!
Det behöver inte sägas att när frågan om säkerhetsstängslet eller muren mellan Israel och de palestinska autonoma områdena dryftas, svallar känslorna snart höga bland alla inblandade.
Europaparlamentet har vid flera tillfällen godkänt yttranden i denna fråga – om den politiska lämpligheten av muren, om dess laglighet, om det nya scenario som har skapats med tanke på möjliga framtida arrangemang från israelernas sida, om det lidande som det innebär för många palestinier och om den illusion av säkerhet som muren skapar för Israel.
Vi har redan klargjort våra synpunkter om alla dessa aspekter, och jag vill inte ta upp det igen här.
Den fråga vi måste lösa i dag är var vi står när det gäller hearingen vid Internationella domstolen om den israeliska muren.
Jag vill först tacka det irländska ordförandeskapet för dess iakttagelser och för klargörandet om vilken EU: s ståndpunkt har varit, vid vilka tillfällen och av vilka anledningar.
Låt oss titta på FN: s generalförsamlings resolution, där den rättsliga grunden var formeln ” Enighet för fred ”.
I själva verket tror jag att detta ur rättslig synpunkt inte var en skälig rättslig grund, eftersom säkerhetsrådet verkligen var i stånd att hantera detta, och faktiskt gjorde det.
Därför anser jag att det var rätt att EU avstod från att rösta om detta, utan tvivel av rättsliga anledningar.
Men det uttalande som ordförandeskapet vid den tidpunkten gjorde hade också en politisk anstrykning.
Om ni tillåter skall jag citera ifrågavarande mening på engelska: ” The EU believes that the proposed request for an advisory opinion from the International Court of Justice will not help the efforts of the two parties to relaunch a political dialogue and is therefore inappropriate. ”
(EU anser att begäran om ett rådgivande yttrande från Internationella domstolen inte kommer att hjälpa de två parternas ansträngningar att återuppta en politisk dialog, och att den därför inte är tillämplig.)
Konsekvensen blev att EU-15 avstod från att rösta.
Jag är övertygad om att vi inte bör underskatta denna fråga i detta sammanhang.
Vi bör vidta politiska åtgärder för att återuppta samtalen mellan israelerna och palestinierna och återaktivera den stagnerade färdplanen så att vi inte fullständigt förlorar konsekvenserna av denna säkerhetsmur ur sikte, och även lösningen på den huvudsakliga frågan.
Jag ser föga mening i att föra en debatt om de rättsliga frågorna här om den går tvärt emot Internationella domstolens avgörande.
Internationella domstolens avgörande är att det inte kan ske någon rättegång om en stat som är inbegripen i en tvist inför domstolen inte accepterar dess domsrätt.
Och Israel har uttryckligen angett att man inte vill inställa sig inför Internationella domstolen med tanke på detta.
Jag anser därför att politiska initiativ är mycket viktigare och att det enda sättet för oss att få säkerhetsmuren avlägsnad, eller som ett första steg till och med göra det lättare för människor att komma genom den, är att verkligen utöva påtryckningar på alla inblandade för att de skall ta sitt ansvar och respektera de åtaganden som de när allt kommer omkring har gjort skriftligen.
Jag stöder ordförandeskapet i den mån det fortsätter längs Europeiska unionens hittillsvarande linje.
Jag välkomnar det faktum att ordförandeskapet har för avsikt att föra intensiva diskussioner och att vi – även om Europeiska unionen hittills tyvärr inte har spelat någon större roll eller någon verklig nyckelroll – i framtiden kommer att kunna påverka alla dem som är delaktiga i processen, så att de intar en balanserad hållning, en hållning där båda sidor betraktar oss som en hederlig mäklare.
Men om så inte är fallet, och om vi fortsätter att spela enbart en underordnad roll, förmodar jag att parterna inte kommer att ha det förtroende för oss som vi behöver om vi i all uppriktighet vill spela en roll här.
De medel vi ställer till förfogande för regionen kommer inte att i sig själva ge oss något inflytande.
Vi måste tala med en gemensam politisk röst och bemöda oss om att bidra på så sätt.
