# ID: svediakorp-gov444844
# author: R&e, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,323
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
När det gäller situationen i Mellanöstern måste jag tyvärr säga att det har skett ytterst lite positivt i området de senaste månaderna.
Låt mig vara ärlig och säga att utsikterna för framsteg inom den närmaste framtiden inte är särskilt uppmuntrande.
Europeiska unionen fäster ändå fortsättningsvis stor vikt vid frågan och som ordförande kommer vi att spela en aktiv roll i de internationella fredssträvandena, då i synnerhet som medlem av den internationella kvartetten som består av Europeiska unionen, Ryssland, Förenta staterna och Förenta nationerna.
Den irländske utrikesministern besökte i egenskap av rådsordförande Israel och Egypten den 14-18 januari 2004.
Han träffade Israels premiärminister och utrikesminister och gjorde en artighetsvisit hos Israels president.
Brian Cowen underströk vid sina besök att det nuvarande dödläget är ohållbart och att framsteg måste göras med att genomföra färdplanen.
Han föreslog att om de inledande steg som är planerade i färdplanens första del visar sig vara för mycket, kanske mindre steg kan tas för att bygga upp förtroendet i området.
Israelerna visade ett visst intresse för dessa idéer.
Liknande förslag framfördes till den palestinske utrikesministern Nabil Shaath, under ett besök i Dublin den 9 januari.
Idéerna fick också stöd av Egyptens president och landets utrikesminister, samt av generalsekreteraren för Arabförbundet.
Den palestinske premiärministern Ahmed Quray besökte Dublin i måndags, och han och premiärministern och utrikesministern fortsatte då diskussionen om dessa frågor.
Stämningen under mötena var hjärtlig och diskussionerna hade stor spännvidd och var uppriktiga.
Den palestinske premiärministern informerade sina irländska samtalspartner om de förberedelser som görs för ett möte med Israels premiärminister Ariel Sharon.
Han sade att han är villig att möta Sharon vid en tidpunkt som passar dem båda.
Han berättade också om en rad positiva åtgärder som den palestinska regeringen har vidtagit eller kommer att vidta inom kort.
Dessa omfattar att fortsätta att återinsätta palestinsk polis på gatorna, stränga åtgärder för att få slut på uppviglingen och ett otvetydigt uttalande som bekräftar den palestinska ståndpunkten i fråga om Israels rätt att existera i fred och säkerhet.
Premiärminister Quray beskrev också arbetet inom den palestinska valberedningen, som nu förbereder de palestinska valen de kommande månaderna.
Han vädjade också till kvartetten att förmå Israel att stoppa bygget av muren, eftersom fortsatt byggande kommer att leda till att färdplanen och lösningen med två stater undermineras, förutom den mänskliga katastrof för det palestinska folkets livsstil som muren medför.
Det kan inte finnas några tvivel om att när Israel bygger en skiljemur som går långt in på palestinsk mark, är det ett allvarligt hinder för framsteg och fred i området.
Detta har varit innehållet i uttalanden som Europeiska unionen och andra har gjort, där man uppmanar Israel att beakta de långsiktiga -konsekvenserna av detta bygge.
Jag behöver knappast säga att muren var en av huvudpunkterna i de diskussioner som rådets ordförande hade i Israel för två veckor sedan och att Israels inställning tyvärr var helt obeveklig.
Den 21 oktober 2003 stödde Europeiska unionen och anslutningsländerna gemensamt en resolution i FN: s generalförsamling.
I resolutionen uppmanas Israel att avbryta byggandet och att riva muren, och FN: s generalsekreterare ombeds att redogöra för Israels tillmötesgående.
När generalsekreteraren i slutet av november berättade att det inte fanns några tecken på tillmötesgående från Israels sida, antog generalförsamlingen en resolution där den internationella domstolen ombads att avge ett rådgivande yttrande om de rättsliga konsekvenserna av att bygga en mur på ockuperad palestinsk mark.
Denna resolution antogs den 8 december 2003.
Europeiska unionen lade vid detta tillfälle ned sin röst.
Beslutet att inte rösta fattades efter intensiva överläggningar och grundades på många staters övertygelse att det inte skulle leda till några framsteg i den politiska process som krävs för fred om man förde över frågan om muren till en rättslig arena.
Att man avstod från att rösta betyder inte på något vis att Europeiska unionens uppfattning om att muren strider mot internationell lag har ändrats – tvärtom.
När domstolen mottog generalförsamlingens resolution bad den FN: s medlemsstater att inkomma med uttalanden eller information till domstolen, som kunde vara till hjälp i dess överläggningar.
Vissa av EU: s medlemsstater ansåg att det vore önskvärt att en gemensam ståndpunkt meddelades domstolen.
Andra stater var starkt för enskilda nationella uttalanden till domstolen.
Efter omfattande diskussioner, bland annat i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 26 januari, beslutades det att ordförandeskapet skulle yttra sig på unionens vägnar och att enskilda medlemsstater kan inkomma med nationella uttalanden som bygger på unionens fastslagna ståndpunkter.
Ordförandeskapet överlämnade sina uttalanden till FN: s generalförsamling den 20 oktober och den 8 december.
De vidarebefordrades till justitiesekreteraren vid den internationella domstolen i Haag av den irländske ambassadören den 30 januari.
Domstolen har nu mottagit de skriftliga inlagorna från alla berörda parter, däribland israelerna och palestinierna.
De muntliga inlagorna förväntas börja utredas den 23 februari och domstolen förväntas avge sitt rådgivande yttrande till generalförsamlingen någon gång mellan slutet av maj och slutet av juli.
Trots den dystra stämning som råder i området finns det några små tecken på hopp.
Genèveinitiativet, som Yossi Beilin och Yassir Abed Rabbo är förespråkare för, är ett välkommet tecken på att det går att föra en rationell dialog mellan framstående personer från båda sidor.
Denna fredsplan pekar på vissa möjliga sätt att hantera de svåra slutliga frågorna om den rättsliga ställningen, såsom Jerusalem och rätten för flyktingar att återvända.
Det var glädjande att se att initiativtagarna nyligen var i Bryssel för att informera EU: s höge representant Javier Solana.
Det pågår också andra initiativ från företrädare för det civila samhället, t.ex. intellektuella, politiska personligheter och tidigare anställda inom militär och underrättelseväsen.
Detta bevisar att det är möjligt med dialog, även om mycket svåra och känsliga frågor.
Jag uppmuntras också av antydningar om att Arabförbundet kan komma att upprepa det initiativ de fattade beslut om vid toppmötet i Beirut för snart två år sedan.
Denna idé som lades fram av Saudiarabiens kronprins går ut på att om Israel drar sig tillbaka till 1967 års gränser, skall relationerna med alla arabiska grannländer normaliseras.
Normaliseringen skulle omfatta ett juridiskt erkännande av Israel som stat av samtliga medlemmar i Arabförbundet, upprättandet av diplomatiska förbindelser och handelsförbindelser samt öppnande för utbyte inom teknik och investeringar på alla områden.
När förslaget kom fick det inte tillräckligt med uppmärksamhet i Israel, men nu när färdplanen ligger på bordet kan initiativet visa sig vara ett komplement.
Det kan också förmå Israel att inse hur klokt det vore att sträva efter en fredsöverenskommelse med sina grannar Syrien och Libanon.
Jag vill uppmana ledarna för Arabförbundet att ta tillfället i akt på sitt kommande toppmöte och se till att förbättra utsikterna för en normalisering med Israel.
De bör betona att de vill ha en riktig fred, vilket vore enbart bra för alla länder i regionen.
Jag vill också uppmana den israeliska ledningen att noggrant överväga de fördelar som de skulle få genom normaliserade förbindelser med sitt utvidgade grannskap och att de axlar sin rätta roll i sitt naturliga ekonomiska och politiska område.
Slutligen vill jag försäkra kammaren att strävan efter en fredlig lösning på Israel-Palestinakonflikten, som bygger på EU: s väletablerade ståndpunkter, är en prioritet för det irländska ordförandeskapet och att vi skall göra allt som står i vår makt för att arbetet med färdplanen skall gå framåt och för att förmå parterna i konflikten att vidta de åtgärder som krävs för att uppnå en riktig och hållbar fred till gagn för alla folk och stater i området.
