# ID: svediakorp-gov444777
# author: Vitorino, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 949
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag tackar föredraganden än en gång, liksom alla de som har deltagit i denna debatt.
När vi diskuterar asyl- och migrationsfrågor på kommissionens vägnar vill jag betona att alla våra förslag låg helt i linje med de mål som fastställdes av stats- och regeringscheferna i Tammerfors.
Det är mycket orättvist och ren demagogi att säga att kommissionens syn på detta politiska område är lättsinnig.
Det är den inte alls.
Alla de instrument som ligger på bordet syftar å ena sidan till att finna rätt balans mellan framåtsyftande och positiva åtgärder gentemot invandrare och asylsökande och å andra sidan till att garantera säkerheten vid gränserna och en tillfredsställande hantering av migrationsflödena.
Kommissionen har försökt att nå denna balans genom ett antal mycket breda förslag.
Jag erkänner inför parlamentet att kommissionens ambitionsgrad i vissa fall inte har motsvarats av rådet.
Detta är, som ni alla vet mycket bättre än jag, det normala sättet att bygga upp Europa, nämligen steg för steg och gradvis ökande.
Om man jämför det juridiskt bindande – och det är ett mycket lämpligt ord – i detta område i dag med det som fanns för fem år sedan måste man erkänna att enormt stora framsteg har gjorts och vi bör inte vara kontraproduktiva.
Vi bör vara förebyggande och bygga på frivillighet och försöka mobilisera medborgarna för att göra ännu mer ännu bättre inom en nära framtid.
Inom området medborgerliga rättigheter finns det en ständig spänning mellan garantin för grundläggande rättigheter och garantin för säkerhet.
Den är inte självklar – den är något som man måste finna i varje beslut som fattas varje dag.
Jag anser uppriktigt sagt att vi försöker hitta rätt balans mellan frihet och säkerhet när vi integrerar stadgan om de grundläggande rättigheterna i det nya konstitutionella fördraget, när vi diskuterar processuella garantier och när vi tar in några av de processuella garantierna i rambesluten om tillnärmning av straffrättsliga påföljder.
Giacomo Santini påminde oss om att en av denna församlings största prestationer – jag hoppas att vi kommer att kunna avsluta processen före slutet av mandatperioden för detta parlament – är den nya lagstiftningen om den fria rörligheten för våra egna medborgare.
Jag påminner er om att när vi talar om att förstärka vår yttre gränskontroll och garantera vår inre säkerhet gör vi det inte på ett hämmande sätt utan i frihetens namn.
Det är för att bevara den fria rörligheten och avskaffa våra inre gränser som vi måste förstärka säkerheten vid våra yttre gränser.
Det är i frihetens namn som vi säger att vi skall vara mer effektiva i integrationen av lagliga invandrare.
Därför måste vi försäkra vår egen allmänhet om att vi har situationen under kontroll.
Jag kan inte ge er något annat tal, för det är det här som jag har givit ända sedan starten.
Jag vill uppmana er att än en gång läsa kommissionens meddelande av november 2000 om invandringspolitik och jämföra det med det tal som FN: s generalsekreterare Kofi Annan gav för två veckor sedan i parlamentet.
Jag beklagar om detta verkar något arrogant från min sida, men gör jämförelsen så kan vi diskutera den sedan.
Min tredje anmärkning handlar om skydd för uppgifter.
Uppriktigt sagt, när vi talar om att införa biometri i vissa resehandlingar måste vi vara mycket noggranna och se till att det finns proportionalitet i den typ av uppgifter som vi väljer, i de olika typerna av lagringssystem för uppgifter och i de typer av kontroller och övervakning som utförs av de nödvändiga myndigheterna.
Mitt argument handlar om att rikta er uppmärksamhet mot att skyddet för uppgifter i den tredje pelaren i dag faller inom medlemsstaternas fulla befogenhet och ansvar.
Vi försöker skapa lika villkor på EU-nivå för att se till att samma mönster för skydd för uppgifter kommer att råda i alla 25 medlemsstater när det gäller brottsbekämpning.
Därför hoppas jag att jag får möjlighet att lägga fram dessa förslag senast i juni i år och presentera dem för er.
Min sista anmärkning handlar om budgeten.
Jag tackar José Ribeiro e Castro och Carlos Coelho för att de har riktat uppmärksamheten mot att vi för att kunna uppnå våra ambitiösa mål måste ha de nödvändiga finansiella verktygen.
Som framgår av de förslag som kommissionen presenterade i går för de nya finansiella perspektiven för 2007-2013, har området för frihet, säkerhet och rättvisa fått tillräckliga finansiella verktyg för att uppnå våra ambitiösa mål.
Vad gäller Tammerfors II stöder jag det som Michael McDowell just har sagt.
Jag hoppas att det under Nederländernas ordförandeskap kommer att vara möjligt att ha ett Europeiskt råd med namnet Tammerfors II.
Vilka kommer förslagen att vara för detta Tammerfors II?
Jag skall belysa tre viktiga frågor.
För det första: om man bedömer bristerna och de oavslutade affärerna i Tammerfors I på ett rättvist sätt skall arvet från Tammerfors I tas ombord på Tammerfors II.
För det andra anges tydliga målsättningar i det konstitutionella fördraget – Tammerfors bör noggrant följa den dagordning som definierades i detta fördrag.
Sist men inte minst bör Tammerfors II på ett mer tillfredsställande sätt fokusera på kvaliteten i omflyttningen av EU-lagstiftningen inom detta område på nationell nivå, och på att övervaka det konkreta införlivandet av i de 25 medlemsstaterna.
Jag ser fram emot den debatt i detta ämne som har föreslagits av Jorge Salvador Hernández Mollar, och kommissionen kommer att presentera egna idéer i ett nytt meddelande i juni 2004.
