# ID: svediakorp-gov444773
# author: Fernandez Martin (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 576
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Denna debatt ligger EU: s medborgare varmt om hjärtat.
Vid Europeiska rådets möte i Sevilla sades det tydligt att unionen behövde göra beslutsamma ansträngningar för att bekämpa den olagliga invandringen.
Det förespråkades ett integrerat och balanserat tillvägagångssätt.
Syftet var att bekämpa denna nya form av utnyttjande av människor, som i synnerhet drabbar kvinnor och barn.
Dag efter dag visar sig dessa individer vid unionens gränser.
De anländer utmed hela den sydöstra flanken, ända ned till Europas sydligaste udde.
Efter rådets möte i Sevilla har parlamentet och kommissionen arbetat hårt för att strukturera och utveckla det som skulle bli en gemensam politik om invandring och asyl.
Under en tid har utskottet för utveckling och samarbete påpekat behovet av större sammanhållning i vår stödpolitik som riktar sig till de länder som dessa invandrarströmmar kommer ifrån, och inom ramen för unionens utrikesåtgärder.
Detta skulle underlätta utvecklingen av mer effektiva sätt att hantera sådana strömmar.
Det är säkert viktigt att skapa en mer effektiv gränspolicy.
Men det behövs mycket mer om de önskade målen skall uppnås.
Det är viktigt att utveckla förbindelser som bygger på ömsesidigt förtroende och samarbete med invandrarnas ursprungsländer.
Bara då kan de underliggande skälen till invandrarströmmarna hanteras.
Bara då blir det möjligt att öka och förbättra bekämpningen av fattigdomen, som naturligtvis är den verkliga orsaken till invandringen från utvecklingsländerna.
Unionen måste ha som mål att en gemensam hantering av invandrarströmmarna på ett effektivt sätt skall integreras i förbindelserna med tredjeland.
I detta syfte måste överenskommelserna om stöd inbegripa ett åtagande från alla parter att fullgöra sitt respektive ansvar i kampen mot dessa ligor.
På båda sidor av gränsen är det ligorna som gör störst vinster på att utnyttja människor på detta sätt.
Deras aktiviteter utgör ingenting annat än en ny och sofistikerad form av slaveri.
Alla åtgärder som unionen vidtar bör också bidra till att skapa välstånd.
Det senare är en viktig faktor för att främja en gemensam utveckling.
Olaglig människohandel med invandrare är ett nytt slags slaveri.
Den ger stora möjligheter till utnyttjande på arbetsplatserna.
Det är också en grogrund för korruption och en inkörsport för individer som skulle kunna bli ett hot mot säkerheten.
Avtal om återsändande bör bli en ny beståndsdel i unionens förbindelser med tredjeland.
Slutligen vill jag påpeka att man under det senaste året ofta har belyst storleken på de mycket omfattande finansflöden som uppstått i samband med immigranternas penningförsändelser till sina hemländer.
Kostnaderna för sådana penningförsändelser är skandalösa.
I vissa fall uppgår de till rent ocker.
Herr kommissionär!
Jag är medveten om att detta ligger utanför ert ansvarsområde, men jag känner att jag måste säga att kommissionen bör kunna införa lämpliga rättsinstrument för att erbjuda lätt och säker överföring av de pengar som invandrarna arbetat ihop.
Dessa medel skulle kunna användas för att främja initiativ för gemensam utveckling i tredjeländer.
De skulle också kunna användas för att stödja initiativ som syftar till att stärka det civila samhället och den privata sektorn i dessa länder.
Allt detta skulle ligga helt i linje med slutsatserna från Monterreykonferensen.
Några steg i rätt riktning har faktiskt tagits under det senare året, och jag vill tacka kommissionär Antonio Vitorino för hans värdefulla bidrag.
Tyvärr återstår fortfarande lång väg att gå.
