# ID: svediakorp-gov444769
# author: Marinho (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 382
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I verkligheten är det enbart rådet som bör beskyllas för förseningen när det gäller att vidta viktiga åtgärder i fråga om asyl och invandring.
Vi erinrar oss förslaget till direktiv om beviljande av flyktingstatus, som skulle ha godkänts i god tid före slutet av 2003, men detta är tyvärr inte ett isolerat fall.
Vi måste också tala om det allmänna målet att skapa lämpliga villkor för ett strukturerat tillträde till Europeiska unionen för dem som saknar internationellt skydd, men faktum är att ytterligare ett viktigt direktiv om de förfaranden som medlemsstaterna borde genomföra för att bevilja flyktingstatus till slut slogs ut.
Vid mötet med rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 27 – 28 november övergav rådet sin strävan efter en politisk överenskommelse om dessa två lagstiftningsärenden, som är mycket viktiga för den första fasen av harmoniseringen av det gemensamma asylsystemet, och det beslutades att antagandet av dem skulle uppskjutas till slutet av 2004.
Lyckligtvis har inte allting gått fullständigt i baklås.
Vi måste berömma kommissionens ståndpunkt och kommissionär Antonio Vitorinos löfte, som framgick av förslaget till förordning om inrättande av ett program för ekonomiskt och tekniskt stöd till tredjeländer i fråga om migration och asyl.
Det är ett instrument som kommer att göra det möjligt för oss att rikta in oss på dessa länders behov i deras strävan att hantera migrationsströmmarna på ett bättre sätt.
Vi får inte heller bortse från det faktum att Europeiska konventets utkast till konstitution bäddar för ett verkligt gemensamt europeiskt asylsystem och en invandringspolitik som gör det möjligt för oss att överge det nuvarande systemet med minimibestämmelser, där medlemsstaterna behåller en stor del av sina nationella system.
Tyvärr har man dagtingat också med detta mycket viktiga historiska område, och därför kan vi bara dra slutsatsen att 2003 var ett år när man var intensivt medveten om behoven och om att man borde bidra med lämpliga medel, och det var områden där kommissionen och parlamentet gjorde det som begärdes av dem.
Men det var också en tid då man led av det hyckleri, den tvekan och det dödläge som rådets beslutsfattande förmåga drabbades av på grund av nationella strategier och ideologiska fördomar.
