# ID: svediakorp-gov444761
# author: Hernández Mollar (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 880
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Den nuvarande femårsperioden går mot sitt slut.
Såsom anges i Amsterdamfördraget och vid det viktiga toppmötet i Tammerfors när det gäller antagandet av åtgärder i syfte att inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa är det nu dags att utvärdera de framsteg som gjorts.
I egenskap av ordförande för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor skulle jag vilja sammanfatta vad som hittills har uppnåtts och delge er några tankar inför framtiden om hur denna fortlöpande utmaning skall hanteras.
I allmänhet menar jag att det är viktigt att inte ge ett negativt intryck av de framsteg som gjorts hittills.
Mycket har uppnåtts, trots att en stor del av framstegen har genererats av kriser, till exempel den 11 september.
Det är även nedslående att det hittills varit omöjligt för oss att finna tillfredsställande lösningar inom det specifika området asyl och invandring.
Medlemsstaternas självbestämmande påverkas direkt av alla åtgärder i anslutning till utvecklingen av området med frihet, säkerhet och rättvisa.
I en mening är därför farhågor och problem förståeliga.
Utöver de framsteg som gjorts och för att dessa skall bli långsiktiga föreslår jag att ett andra Tammerforsprogram utarbetas.
Av kommissionärens anförande framgår att detta skulle kunna vara möjligt.
Även kammaren tycks vara gynnsamt inställd till idén.
Jag menar att ett sådant program bör präglas av legitimitet, effektivitet och solidaritet.
Jag skall först gå in på legitimiteten hos de åtgärder som vidtagits.
Jag anser att åtgärderna måste baseras enbart på skyddet och värnandet av medborgarnas rättigheter och friheter.
Parlamentet har därför en viktig roll i detta avseende.
Jag ställer mig tveksam till om dessa principer verkligen har varit drivkraften bakom alla de åtgärder som hittills har antagits.
Snarare verkar motsatsen ha varit fallet.
Vi tycks i stället ha fått se prov på hur medlemsstaterna skyddar sina nationella intressen.
Parlamentet har ofta lämnats utanför.
Det har till och med hänt att dokument som kammaren behövt för att fatta beslut har anlänt sent.
Jag kan tyvärr konstatera att en lång och kritisk titt på verkligheten visar att mina farhågor varit motiverade.
Jag kan till exempel nämna den begränsade roll som parlamentet har spelat inom viktiga områden som avtalet om rättsligt samarbete med Förenta staterna.
Programmet för att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet är ett annat relevant exempel.
I detta fall är underlåtenheten att samråda med parlamentet ett bevis för den bristande insynen i beslutsprocessen.
Det enda organ som verkligen företräder EU: s folk har åsidosatts.
I rättvisans namn bör det dock påpekas att det finns en fråga där parlamentet, kommissionen och rådet har visat prov på stor beslutsamhet och samförstånd.
Jag talar om kampen mot terrorism.
Herr talman!
Jag skulle vilja föreslå en annan sak.
En särskild dag bör vigas åt att hedra terrorismens offer.
Den 11 september skulle kunna vara ett lämpligt datum för en sådan internationell minnesdag.
Detta är enda sättet att ge ett erkännande till dem som har drabbats värst av detta vidriga gissel.
Terrorhandlingar blir tragiskt nog allt vanligare.
De utgör ett angrepp på den mest grundläggande av alla mänskliga rättigheter, rätten till liv och fysisk integritet.
Jag hoppas att mitt förslag kommer att tas väl emot.
För det andra bör de antagna åtgärdernas effektivitet beaktas noggrant.
Den nuvarande beslutsprocessen har uppenbarligen resulterat i en något ambivalent situation.
Låt mig ge ett par exempel.
Medlemsstaterna inför initiativ som aldrig genomförs och som överlappar varandra.
Processer kör fast i rådet på grund av kravet på enhällighet.
Så är det med utformningen av förordningar för asylprocessen.
Allvarligast av allt är de oacceptabla förseningarna när det gäller att införliva gemenskapens förordningar med medlemsstaternas lagstiftning.
Den europeiska arresteringsordern är ett typiskt exempel.
Det är därför som de förändringar som ingår i utkastet till europeisk konstitution är så viktiga, eftersom de syftar till att undvika liknande situationer i framtiden.
Till sist vill jag nämna solidaritet.
Frånvaron av denna är för närvarande mycket tydlig i de allra flesta medlemsstater.
Det är alldeles uppenbart att regeringarna är mer måna om den inhemska allmänna opinionen och de nationella budgetarna än om att nå EU: s mål.
Jag tvivlar inte på att det är detta som faktiskt sker i ministerrådet när de allvarliga problem som beror på de ökande asylansökningarna skall hanteras.
Detsamma gäller de problem som okontrollerad och sporadisk ekonomisk migration leder till.
Flera medlemsstater måste hantera de tragiska konsekvenserna av dessa företeelser.
Det värsta med denna strategi är att den inte ser till sakernas verkliga läge.
I ett område med frihet, säkerhet och rättvisa finns inte längre några nationella gränser.
Det finns ingen anledning att envist försvara strikt nationella ståndpunkter gentemot andra medlemsstater när effekterna av politik som antagits av vissa länder får direkta konsekvenser för övriga länder.
EU är ett gemensamt projekt.
Det område som debatteras är ett gemensamt projekt.
Vi måste gå framåt tillsammans.
Det är bara då vi tillsammans kan skörda resultatet.
