# ID: svediakorp-gov444756
# author: Terrón i Cusí (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 518
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
José Ribeiro förtjänar verkligen att gratuleras.
Han har lagt fram ett ambitiöst och omfattande förslag till resolution i detta kritiska skede.
Kommissionär Antonio Vitorino erkände åtminstone det.
Jag håller med om allt som Elena Ornella Paciotti redan har sagt om mänskliga rättigheter och skulle vilja ta upp två frågor i detta förslag till resolution.
Den första är straffrättsligt samarbete.
Mina synpunkter riktar sig främst till rådet.
Jag anser att arresteringsordern är en mycket viktig utveckling.
Den omfattar själva kärnan i principen om ömsesidigt erkännande och bör nu ha genomförts i samtliga medlemsstater.
Ordern har betydelse för kampen mot terrorism men även för kampen mot kriminell verksamhet.
Jag menar att vi bör engagera oss mycket mer aktivt i uppföljande åtgärder, till exempel utbyte av bevismaterial.
Det går inte att övertyga medborgarna om att detta inte kan genomföras för att förbättra säkerheten så som vi européer vill att den skall förbättras, nämligen genom utökat samarbete och inte genom fler tvångsåtgärder.
Jag menar även att det är viktigt att genomföra insatser för att se till att rambeslutet om domstolars behörighet antas.
Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av de pågående diskussionerna om utvidgningen.
Jag anser att detta är andra sidan av myntet när det gäller rättsligt och polisiärt samarbete och ömsesidigt erkännande i fråga om samarbete inom det straffrättsliga området.
Inga förseningar bör tolereras.
Kommissionären hänvisade till de fyra Tammerforsprinciperna när det gäller asyl- och invandringspolitiken.
Jag tror fullt och fast att dessa principer är giltiga.
Jag är även övertygad om att kommissionens förslag är ett steg i rätt riktning mot dem.
Trots detta har jag ett tydligt intryck av att en viss förvirring fortfarande råder efter fem år, när mandatet från Tammerfors går mot sitt slut.
Uttrycket flödeshantering bör avse laglig inresa i syfte att arbeta och bo i Europeiska unionen.
På rådsjargong används det nu för att beskriva kampen mot olaglig invandring.
Begreppet hantering av lagliga flöden har upphört att existera.
För närvarande kan rådet inte ens delta i debatten om inresa och bosättning i arbetssyfte, trots att detta är den springande punkten.
Tonläget i rådets diskussioner blir allt mer uppskruvat.
Om denna utveckling fortsätter och ordet bekämpa fortsätter att kopplas till orden invandring och olaglig kommer detta oundvikligen att skapa mer frustration hos medborgarna.
Det är nödvändigt att visa att det går att fastställa konsekventa riktlinjer för hanteringen av invandring i dess vidaste bemärkelse under 2000-talet.
Ett övertygande svar måste ges.
Aspekter rörande laglig inresa och inresevägar måste hanteras.
Detsamma gäller integreringen av de människor som har levt mitt ibland oss i åratal men som fortfarande betraktas som invandrare.
Det är även mycket viktigt att utveckla ett nytt förhållande till de tredjeländer som berörs.
Ett sådant förhållande bör inte inriktas på återtagande och utelämna allt annat.
Det bör i stället omfatta en bred uppsättning åtgärder vars syfte är att se till att invandringen gynnar både ursprungsländerna och värdländerna.
