# ID: svediakorp-gov444748
# author: Paciotti (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 532
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är sant att det har gjorts framsteg, som föredraganden och företrädarna för rådet och kommissionen – som jag gratulerar – säger, men det måste erkännas att detta inte är tillräckligt.
Det allvarligaste hindret i dag för skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa är faktiskt misslyckandet att anta förslaget till konstitutionellt fördrag, eftersom stadgan för de grundläggande rättigheterna då skulle ha blivit bindande för alla unionens åtgärdsområden och gemenskapsmetoden skulle utökas till att innefatta straffrättsligt och polisiärt samarbete, vilket skulle ha löst många av de problem som fortfarande kvarstår.
Vi hoppas att detta bara är en försening.
Under tiden bör åtgärder vidtas för att överbrygga vissa paradoxala motsägelser som fortfarande hejdar genomförandet av Tammerforsprogrammet, framför allt på områdena invandring och straffrättsligt och polisiärt samarbete.
Just de regeringar som i Tammerfors antog en förnuftig uppsättning åtgärder, låter sedan ofta bli att anta dessa när kommissionen föreslår och parlamentet kräver detta.
När dessa åtgärder sedan slutligen antas, kanske till följd av en eller annan nödsituation, händer det ofta att de inte genomförs i medlemsstaten i fråga: detta är fallet, som ett exempel på det senaste, med arresteringsordern och rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet.
Därför måste vi alltid komma ihåg att avvecklingen av de inre gränserna ökar den fria rörligheten på den inre marknaden, men den medför också fördelar för brottslingar om befogenheterna för att förhindra och kontrollera brottslighet fortsätter att begränsas av de nationella gränserna.
Det är nu dags att blåsa nytt liv i ett aktualiserat politiskt program för ett samstämmigt skapande av ett europeiskt rättsligt område, som inte inskränks till partiella reaktioner på specifika nödsituationer, och vi emotser förväntansfullt det utlovade meddelandet från kommissionen.
När det gäller den särskilda frågan om invandringen är det, som parlamentet har krävt upprepade gånger, absolut nödvändigt att utforma en gemensam politik för tredjelandsmedborgares inresa, bosättning och integration; en politik som inte bara begränsas till att få slut på den olagliga invandringen.
De mest märkbara förseningarna och motsättningarna från rådet och medlemsstaterna rör dock stöd och skydd för de grundläggande enskilda rättigheterna.
Man vidtar åtgärder som i själva verket inte respekterar de grundläggande rättigheterna, vilket leder till att parlamentet tvingas att anmäla sådana åtgärder till EG-domstolen; det senaste exemplet på detta är frågan om familjeåterförening.
Gemensamma bestämmelser för processrättsliga garantier antas inte, och till följd av detta går det inte att föra ett närmare samarbete, eftersom staterna misstror varandra när det gäller att respektera dessa garantier.
Avslutningsvis är frågan om skydd för personuppgifter särskilt känslig, och allvarliga frågor återstår att ställa om många medlemsstaters hållning när de tillät att EU-medborgares personuppgifter lämnades till USA: s säkerhetstjänster, vilka inte har gett några garantier för att våra medborgares grundläggande rätt till skydd för privatlivet kommer att respekteras.
I samband med detta måste det sägas att kommissionens hållning, som präglades av overksamhet och delaktighet, har varit beklagansvärd.
Det är sannerligen dags att vidta effektivare åtgärder för att skydda våra medborgares rättigheter.
