# ID: svediakorp-gov444746
# author: Vitorino, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,710
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Denna årliga debatt är inte exakt lik alla de andra, eftersom den äger rum vid en historiskt viktig tidpunkt.
Tio nya medlemsstater kommer snart att välkomnas in i unionen, vi är i färd med att förhandla om ett nytt konstitutionellt fördrag, och vi närmar oss slutet på parlamentets valperiod samt även slutet på den tidsperiod som fastställs i Amsterdamfördraget för att lägga grunden för ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Jag vill därför gratulera José Ribeiro e Castro, inte bara till hans stringenta och kvalitetsmässiga förberedelse för denna debatt, utan också till hans sätt att närma sig debatten.
Han har inte bara lagt fram ett bokslut över ett års utveckling, utan detta bokslut ger även en mer omfattande bild av vad som har uppnåtts under denna valperiod.
För sin del kommer kommissionen, oavsett vad jag säger nu, att bidra till detta bokslut genom ett meddelande som vi kommer att lägga fram inför rådet och parlamentet i juni i år, med en uttömmande utvärdering av vad som har uträttats och vad som inte har uträttats i enlighet med Tammerforsprogrammet och Amsterdamfördraget.
I denna utvärdering kommer vi också att lägga fram några förslag om möjliga grunder för ett Tammerfors II-program på området rättsliga och inrikes frågor.
Jag kommer att försöka ta hänsyn till den ordningsföljd som den ärade ledamoten har tillämpat för sina frågor: på invandrings- och asylområdet har kommissionen alltid strävat efter att sammanföra de fyra huvuddelarna i denna politik, vilka fastställs i Amsterdamfördraget: att hantera laglig invandring, att främja integrering av tredjelandsmedborgare i det europeiska samhället och effektivt bekämpa olaglig invandring, att utforma en gemensam asylpolitik och att utvidga partnerskap med tredje länder för att hantera migrationsströmmar.
När det gäller laglig invandring har kommissionen lagt fram flera förslag för att inrätta den nödvändiga rättsliga ramen.
Rådet har redan godkänt förslaget till direktiv om familjeåterförening och varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättsliga ställning.
Jag hoppas att vi vid slutet av denna valperiod även kommer att kunna anta ett förslag om offer för människohandel som samarbetar med myndigheterna och som därför har rätt till uppehållstillstånd och även förslagen om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier och forskning.
Jag vill ge uttryck för min besvikelse över problemen att tillsammans med medlemsstaterna skapa en gemensam plattform för att hantera migrationsströmmar som rör laglig invandring, den så kallade arbetskraftsinvandringen.
På detta område råder det dödläge i rådet, det står klart att kommissionens förslag inte har stöd från medlemsstaterna, och kommissionen kommer att återgå till denna fråga när vi, någon gång under denna sexmånadersperiod, lägger fram den undersökning som vi ombads genomföra om kopplingen mellan laglig och olaglig invandring.
På integrationsområdet skall de åtgärder som har vidtagits till följd av Thessaloniki välkomnas och vi förbereder nu en bredare strategi för ett särskilt europeiskt program för integrering av invandrare i de europeiska samhällena.
När det gäller olaglig invandring har kommissionen lagt fram tre handlingsplaner som har godkänts av rådet och nu är under genomförande: den första rör bekämpande av olaglig invandring, den andra den gemensamma förvaltningen av de yttre gränserna och den tredje en gemenskapspolicy för återtagande eller återvändande av olagliga invandrare.
Jag har också gott hopp om att förordningen om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid de yttre gränserna snart kommer att antas, och kommissionen har för avsikt att lägga fram ett nytt rättsligt instrument, nämligen en översyn av en gemensam Schengenhandbok för bästa praxis för kontroll av de yttre gränserna.
Samtidigt har säkerhetsfrågorna blivit mycket viktiga efter händelserna den 11 september 2001.
Kommissionen har redan lagt fram förslag om att öka säkerheten för några grundläggande dokument, såsom visum och uppehållstillstånd, genom att införa biometriska uppgifter, och vi kommer inom en månad att lägga fram ett förslag om att införa biometriska uppgifter i EU-medborgares pass.
Utvecklingen av ett informationssystem för viseringar (VIS) går också stadigt framåt.
När det gäller politik för återvändande föreslår kommissionen i stort sett åtgärder på två fronter på kort sikt: en omfattar ekonomiskt stöd, en fråga som inte har diskuterats färdigt ännu, och den andra berör ett initiativ för minimistandarder för förfaranden för återvändande.
Som rådsordföranden redan har sagt har viktiga rättsliga instrument antagits på asylområdet: tillfälligt skydd, miniminormer för mottagande av asylsökande, Dublin II-förordningen och genomförandet av Eurodacsystemet samt Europeiska flyktingfonden, som vid slutet av den första etappen har uppbådat cirka 146 miljoner euro under de senaste fyra åren.
Kommissionen samarbetar aktivt med Förenta nationernas högkommissarie om nya förslag till asylpolitik, särskilt i syfte att garantera ett mer ordnat och organiserat tillträde för flyktingar till Europeiska unionen, möjlighet att ansöka om asyl utanför EU: s territorium och även i syfte att öka skyddet i de regioner där kriser uppstår.
Två grundläggande inslag i asylpolitiken saknas dock.
Jag syftar på direktivet om asylförfaranden och direktivet om miniminormer för flyktingstatus och harmoniserande bestämmelser om subsidiärt skydd.
Det gläder mig att veta att Michael McDowell engagerar sig för att dessa två instrument skall antas under det irländska ordförandeskapet och följaktligen inom ramen för den tidsgräns som fastställs i Amsterdamfördraget, så att vi kan avsluta denna valperiod med att ha antagit alla de instrument som behövs för den första etappen av en gemensam asylpolitik på EU-nivå.
Kommissionen kommer även att lägga fram en rapport om de förhandlingar som pågår om återtagandeavtal under våren 2004 och vi välkomnar särskilt det faktum att vi har kunnat enas med rådet och parlamentet om ett finansiellt program för perioden 2004 – 2008, värt 250 miljoner euro, för att utveckla partnerskap med tredjeländer för gemensam hantering av migrationsströmmar.
När det gäller straffrättsligt samarbete instämmer jag fullständigt i det som minister McDowell just sade.
Kommissionens utvärdering är i stort sett tillfredsställande och konstigt nog är det förmodligen på det straffrättsliga området som parlamentets och rådets beslut påverkar alla EU-medborgares dagliga liv mest.
Detta gäller till exempel bestämmelser om avtalstvister, om utomobligatoriska förpliktelser, om familjeförhållanden och om reglering av föräldraansvar, dvs. frågor som media vanligtvis tar föga notis om.
Brottslighet har mycket större nyhetsvärde än vanliga människors vardagsliv.
Det är emellertid just i de vanliga människornas vardagsliv som de största framstegen har gjorts i enlighet med Amsterdamfördraget och Tammerforsprogrammet. och jag hoppas innerligt att vi vid slutet av denna valperiod kommer att kunna övervinna alla eventuella svårigheter när det gäller antagandet av förslaget till direktiv om brottsofferersättning.
I fråga om den externa dimensionen vill jag betona det faktum att kommissionen begärde ett mandat från rådet för att gemenskapen formellt skulle kunna ansluta sig till Haagkonferensen om privaträtt, för att bättre kunna garantera att arbetet med att inbegripa det straffrättsliga samarbetet i gemenskapsramen stämmer överens med vad som görs enligt Haagkonferensens konventioner.
Sist men inte minst har vi frågan om straffrättsligt samarbete.
Jag anser att bokslutet från denna valperiod är positivt.
Det är positivt i praktisk bemärkelse eftersom rambesluten om alla europeiska brott som fastställs i fördraget har antagits, med ett undantag, nämligen rasism och främlingsfientlighet, som fortfarande visar sig vara en problematisk fråga för rådet.
Jag vill dock ännu en gång betona att kommissionen har förblivit trogen grundtanken att hörnstenen i det straffrättsliga samarbetet är principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut, och det bästa exemplet på detta är rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna.
Jag hoppas, precis som Michael McDowell, att medlemsstaterna kommer att införa detta rambeslut fullt ut till slutet av första kvartalet i år och att det träder i kraft i kandidatländerna från och med den 1 maj i år.
Kommissionen kommer inom kort att lägga fram ett rambeslut om rättsäkerhetsgarantier, och vi är övertygade om att det initiativ som vi kommer att ta i juni i år för att lägga fram ett rambeslut om miniminormer för uppgiftsskydd, under den tredje pelaren, kommer att bli lika viktigt.
Straffrättsligt samarbete och stärkandet av mekanismer för polisiärt och rättsligt samarbete när det gäller brottsbekämpning måste samtidigt följas av minimibestämmelser för rättssäkerhetsgarantier vid straffrättsliga processer i alla medlemsstater och för skydd för privatliv och personuppgifter på detta område.
Det är sant, herr Ribeiro e Castro, att polisiärt samarbete förs mer på operativ än lagstiftande nivå, och jag anser att det har visat sig att konventet om Europas framtid hade rätt när det betonade att ” konventinstrumenten ” på detta område inte fungerar: ändringsförslagen till Europolkonventionen har fortfarande inte ratificerats av de flesta medlemsstaterna, konventionen om ömsesidig rättshjälp, som undertecknades i maj 2000, har fortfarande inte ratificerats av alla EU-medlemsstater och har följaktligen inte trätt i kraft.
Det operativa samarbetet har dock förbättrats, och om Europol skall kunna utföra sina uppgifter är det absolut nödvändigt att medlemsstaternas poliskårer har förtroende för Europol och framför allt att informationsutbytet om alla former av gränsöverskridande brottslighet sker fortgående.
Avslutningsvis, herr Ribeiro e Castro, delar jag fullständigt er åsikt om att det är ytterst viktigt att informera medborgarna om vad som görs.
Kommissionen har inlett kampanjer för att öka kunskapen om stadgan om de grundläggande rättigheterna och om några av de lagstiftningsinstrument som vi har antagit och som kan ha en mer direkt effekt på medborgarnas liv.
Uppriktigt sagt anser jag dock att den mest pålitliga ögonblicksbilden kommer att utgöras av valet till Europaparlamentet, genom ledamöterna av detta parlament – och ni kan vara stolta över vad ni har uträttat under denna valperiod på området rättsliga och inrikes frågor – eftersom valet är det bästa sättet att ge medborgarna den information som de har rätt att känna till, och eftersom valet är ett bevis på att EU: s demokrati fungerar och att de frågor som verkligen oroar medborgarna tas på allvar, först och främst av deras legitima företrädare, Europaparlamentets ledamöter.
