# ID: svediakorp-gov444737
# author: Weiler (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
På min grupps vägnar måste jag säga att jag inte riktigt förstår varför Philip Bushill-Matthews ställde denna fråga.
Vi känner alla till problemet, och kommissionärens svar har också visat att något görs, och att vi naturligtvis också sätter press på medlemsstaterna i den mån och där vi kan.
Jag tror att era punkter, särskilt de tre kraven, kommer till uttryck i en alldeles för komprimerad form för att man på ett seriöst sätt skall kunna ta itu med ämnet i dess helhet och alla aspekter på demografisk förändring.
Både medlemsstaterna och kandidatländerna är medvetna om utmaningarna.
Låt mig hänvisa till de två betänkanden som vårt utskott och parlamentet antog redan 2001 och 2003, vilka utarbetades av Alejandro Cercas och Jan Andersson.
Jag tror att ni kommer att finna att ämnet behandlas mycket mer ingående i dessa betänkanden.
Vi talar inte bara om att höja pensionsåldern, som Philip Bushill-Matthews har påmint oss om.
En fråga gäller uppenbarligen behovet att ta bort incitamenten till förtidspensionering.
Vi behöver naturligtvis också bli av med den diskriminering som äldre arbetstagare fortfarande ofta möter på vår arbetsmarknad, som det faktum att de sällan tillåts delta i vidareutbildning, hur deras erfarenhet ofta inte utnyttjas tillräckligt och hur de inte har någon chans till befordran av något slag.
Allt detta utgör en del av problematiken kring att göra arbetsmarknaden lockande och rimlig för äldre arbetstagare.
Vi måste komma ifatt på en hel del områden, både på medlemsstaternas och vår sida, och detta sträcker sig långt bortom att bara höja pensionsåldern.
Ett annat element är naturligtvis, som Regina Bastos sade, att överväga hur vi kan främja barnvänliga anställningsvillkor inom Europeiska unionen; hur vi kan hjälpa kvinnor att kombinera arbete och familj.
Jag anser att det finns en ordentlig motsägelse om Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna inte har några problem att uppmana till en 55- eller 60-timmars arbetsvecka, som de gjorde i går; de förväntar sig detta, och samtidigt kan de aldrig sluta tänka på att det helt utesluter ett barnvänligt samhälle.
Jag anser att detta är en annan viktig punkt.
Den tredje och sista punkten är naturligtvis att vi måste ha en objektiv, öppen och allvarlig diskussion om en aktiv invandringspolitik.
Vi borde också på allvar diskutera den invandringsstrategi som tidigare nämndes i denna kammare av Kofi Annan.
Jag anser att detta utgör en politik som fastställer en balans mellan generationerna och välfärden samtidigt som den visar solidaritet mellan generationerna, som det ofta kallas här.
Detta är viktigare än att bara tala om att höja pensionsåldern.
