# ID: svediakorp-gov444735
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 717
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Herr talman, herr Bushill-Matthews och herr Pronk!
På PPE-DE-gruppens vägnar har ni lagt fram en rad frågor som jag skall besvara.
Naturligtvis hoppas även jag att svaret på de tre sista frågorna kommer att bli ja, vilket innebär ett mycket nära samarbete mellan kommissionen och framför allt medlemsstaterna och beslutsamhet av desamma.
Er första fråga handlar om vad kommissionen har för avsikt att göra för att nå målen från toppmötet i Lissabon, när det gäller demografiska trender.
Det demografiska problemet ligger för tillfället i epicentrum för våra tre grundläggande politiska områden: ekonomisk politik, särskilt offentliga finanser, sysselsättningspolitik och social sammanhållningspolitik.
Frågan om åldrande är nu, som ni kommer att se, det grundläggande elementet i de allmänna inriktningarna inom ekonomisk politik och strategins riktlinjer för sysselsättning, med särskilda mål.
Jag vill särskilt meddela er att vi under detta år, i vårrapporten 2004, har fastställt tre prioriterade frågor, varav en är främjandet av aktivt åldrande, något som i själva verket innebär en förlängning av yrkeslivet.
Vi har tre former av åtgärder.
Den ena rör avskaffandet av ekonomiska hinder, som i själva verket motverkar arbetstagare från att skjuta upp sin pensionering.
Enligt det befintliga systemet är det i dag i många länder mer lönande att pensionera sig än att fortsätta arbeta, eftersom man tjänar mindre.
Sedan har vi den allvarliga frågan om hinder.
Den andra åtgärdsformen gäller främjandet av tillgång till utbildning för alla arbetstagare, men särskilt för äldre arbetstagare, och här har vi fastställt särskilda kvantitativa mål.
Den tredje gäller förbättring av arbetskvaliteten.
Inom dessa insatsramar för att sätta demografiskt åldrande i politikens centrum, föreslår kommissionen att den öppna samordningsmetoden för att modernisera sjukvårdssystemet och det sociala trygghetssystemet skall utvidgas.
Här har vi ett särskilt problem som rör den växande bördan från både ekonomisk synpunkt och arbetsbelastningssynpunkt och följaktligen när det gäller att försörja mycket gamla människor, eftersom det, på grund av förändringar i vårt samhälle, skulle kunna visa sig att hälsovårdssystemen inte kan spela den roll som de tidigare spelade.
Er andra fråga rör flexibilitet i pensionsreglerna, och den är särskilt aktuell.
Som ni själv sade har vi fastställt särskilda mål.
Vi har fastställt Lissabonmålen som syftar till att höja sysselsättningsnivån för de äldre till 50 procent, och Barcelonamålen för att höja den medelålder då arbetstagaren lämnar arbetsmarknaden med fem år fram till 2010.
Dessa mål övervakas av kommissionen.
Varje år offentliggör vi, som ni vet, indikatorer och tabeller, och det är tydligt att medlemsstaterna inte anstränger sig i samma grad för att ge oss resultat.
För tillfället undersöker vi, tillsammans med utskottet för sysselsättning och sociala frågor, hur sociala system gör det svårare eller lättare att pensionera sig.
Den slutliga rapporten står till ert förfogande – den kommer att läggas fram på nytt under 2004 –, och vi kan se vilka problem varje system har när det gäller förtidspensionering, förmåner vid funktionshinder, arbetslöshetsunderstöd, äldre arbetstagare och anhörigas pensioner, och hur motivens logik snarare än logiken för att integrera dessa människor på arbetsmarknaden också har snedvridit arbetsmarknaden, liksom människornas egna ansträngningar för att komma in på arbetsmarknaden.
Vi anser att denna rapport, som kommer att läggas fram för Europeiska rådet, också är ett viktigt verktyg i medlemsstaternas händer.
Jag måste naturligtvis tala om för er att Europeiska kommissionen oavbrutet har rekommenderat införandet av flexibla pensionssystem sedan 1980, och svaret har inte blivit det som vi förväntade oss.
När det gäller er tredje fråga om Wim Kok-kommitténs resultat anser vi att de är oerhört viktiga, huvudsakligen eftersom de ingående redovisar rekommendationer för varje medlemsstat.
Vi har också redan räknat in Kokrapporten i sysselsättningsstrategin, och våra rekommendationer för alla länder kommer att beakta denna rapport.
Jag anser att det är intressant att vi presenterar kommitténs slutsatser för medlemsstaterna i ett försök att nå större publicitet och att sporra både regeringarna och arbetsmarknadens parter till att genomföra dem, i samarbete med både Wim Kok och ministerierna för sysselsättning och arbetsmarknadens parter.
