# ID: svediakorp-gov444734
# author: Bushill-Matthews (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 504
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag är glad över att parlamentet har samtyckt till att diskutera detta viktiga ämne.
Jag hoppas också att detta är en fråga som hela parlamentet kan enas om över partigränserna.
Ämnet handlar inte bara om den demografiska utvecklingen i allmänhet.
I min muntliga förfrågan begär jag särskilt att frågor som rör åldrande skall ägnas mer uppmärksamhet.
Alltför ofta ses åldrande bara som ett problem.
Det bör också ses som en möjlighet.
Alltför ofta betraktas äldre människor som människor med handikapp och som behövande.
De bör också ses som människor med kunskaper och rättigheter.
Många aspekter bör omprövas, men den tid som jag har till förfogande kommer jag att koncentrera mig på en aspekt: Möjligheten för äldre människor att fortsätta arbeta om de så önskar.
Jag välkomnar därför det synsätt som arbetsgruppen för sysselsättning, vilken leds av Wim Kok, har antagit.
Denna rapport hänvisar till en av slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon, vilken ofta glöms bort, nämligen att målet är att 50 procent av alla personer mellan 55 och 64 år skall vara sysselsatta senast 2010.
För närvarande har endast Sverige, Danmark, Portugal och Förenade kungariket nått detta mål.
I Belgien, Italien, Frankrike, Luxemburg och Österrike är förvärvsfrekvensen för äldre arbetstagare lägre än 33 procent.
Att senarelägga medelåldern då människor lämnar arbetslivet är avgörande.
I Luxemburg, Belgien och Frankrike bland de nuvarande medlemsstaterna och i Polen, Litauen, Ungern och Slovakien bland de blivande medlemsstaterna ligger den genomsnittliga åldern för utträde ur arbetslivet betydligt lägre än genomsnittet för EU.
De kommer att behöva anstränga sig särskilt för att nå det överenskomna målet och deras politik måste ändras radikalt för att nå dit.
Kommer de att anta utmaningen?
Men också EU, som unionen ser ut i dag, kommer att misslyckas med att nå det 50-procentiga målet om man inte kan öka antalet äldre arbetstagare i arbetskraften med sju miljoner personer under de kommande sju åren.
Detta innebär att två tredjedelar av den nuvarande gruppen mellan 46 och 55 år fortfarande måste vara verksamma på arbetsmarknaden 2010.
Detta kräver också en avgörande förändring, eftersom endast hälften av personerna som ingick i denna grupp och som hade anställning 1991 fortfarande arbetade tio år senare.
Detta var skälet till att jag ingav denna fråga.
Den är en angelägenhet för medlemsstaterna, men frågan gäller följande: Kommer medlemsstaterna att vidta åtgärder med utgångspunkt från slutsatserna från arbetsgruppen för sysselsättning enligt en angiven tidtabell och i tillräckligt god tid?
Kommer kommissionen att utarbeta en rapport om tidiga framsteg och lägga fram den för parlamentet, helst före slutet av detta år?
Till sist, kommer medlemsstaterna att genomföra alla bestämmelser i sysselsättningsdirektivet om diskriminering på grund av ålder utan ytterligare dröjsmål?
Jag hoppas att svaret på alla dessa frågor kan bli ” ja ”.
