# ID: svediakorp-gov444731
# author: Caudron (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 546
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Eftersom jag företräder en valkrets i norra Frankrike har jag sannerligen plågsamma erfarenheter av stålindustrins omstrukturering i min region.
Under 70- och 80-talet lades helt nya fabriker ned.
Jag måste tala om det för er ännu en gång denna kväll: tjugo år senare är det såret fortfarande öppet och värker.
Jag lider därför särskilt mycket av den aktuella krisen, i synnerhet den i Terni, där 900 arbetstillfällen hotas.
Medan jag förberedde detta anförande, efter att ha läst resolutionsförslaget, läste jag om mitt betänkande om stål, som parlamentet antog 1996.
Vid den tidpunkten, då jag hade bevittnat hur successiv omstrukturering hade kostat över 500 000 arbetstillfällen under tjugo år, hade jag möjlighet att hävda att, och jag citerar punkt F, ” man kan för övrigt idag betrakta gemenskapens järn- och stålindustri som på det hela taget konkurrenskraftig i fråga om kostnader och teknisk nivå, även om den på nytt kan hamna i en situation med överskottskapacitet i händelse av en ny kris ”.
Två år senare, mot slutet av 1998, drabbades industrin av en förödande kris till följd av en marknadskrasch i Asien.
Sedan dess har vi upplevt en rad kriser – vissa små, andra storskaliga, resultatet av omstrukturering på lokal nivå eller världsnivå – som har lett till en lång rad avskedanden.
Så sent som i början av 2003 var det Arcelor och tillkännagivandet av tusentals förlorade arbetstillfällen.
I dag är det Terni och tusentals arbetstillfällen som anses vara överflödiga för behoven.
Utan att vilja tillskriva mitt betänkande från 1996 större vikt än vad det förtjänar, så mindes jag de risker som redan bubblade under ytan då jag läste det: ohämmad globalisering, påtryckningar från amerikanskt håll och tillverkning på bekostnad av de sociala och miljömässiga aspekterna.
Det påminde emellertid också om de åtgärder som krävdes för att förhindra ytterligare kriser – åtgärder vad gäller socialt regelverk och sociala rättigheter, villkor för statligt stöd, utbildning för anställda, respekt för miljön, mångfald, forskning, nya produkter och genombrott på nya marknader.
Resolutionsförslaget framför oss påminner om andra saker, och detta bevisar, tyvärr, att man inte brydde sig om våra varningar.
Situationen i Terni är symtomatisk.
Därför måste vi hålla tillbaka den stora rytande maskinen, inte bara för att arbetstagarna begär det av oss, utan för att stora stråk av den europeiska järn- och stålindustrin annars kommer att slås ut om vi låter den fortsätta.
Mot denna bakgrund finns det en risk att EU: s stålindustri kommer att försvinna fullständigt, trots arbetstagarnas tidigare ansträngningar och uppoffringar, inom kort åtföljd av de industrier som använder stålprodukter; när tiden är mogen kommer därför hela EU: s industri att vara hotad.
Det är ytterligare ett bevis på att en god ekonomi inte kan existera utan ett socialt element, utan utbildning och utan respekt för arbetstagarna.
På kort sikt kommer vissa att göra vinst, men det är inte vårt ärende.
Vårt ärende är att försvara ekonomin, industrin och arbetstillfällena.
